Kragstalund med omnejd

Om 4-5 månader startar Skogstur sina promenader igen, men redan nu är planeringen i full gång. Ett område som jag länge velat besöka är skogarna öster om Kragstalund som ligger mellan Täby Kyrkby och Vallentuna, men pga alla problem jag haft under året med nefrostomi och infektioner så har det inte funnits någon som helst möjlighet till att kolla in området tidigare, men bättre sent än aldrig brukar det ju heta.

Jag och Iris tog tunnelbanan från Mariatorget upp till Stockholm Östra för att där byta till Roslagsbanan för att åka till Kragstalund, med på turen var även Calle. När vi kom fram följde vi cykelvägen söderut ca 400 meter tills vi kom till en väg som hette Gävsjövägen, där svängde vi vänster och fortsatte den asfalterade vägen genom villaområdet, förbi ett torp som hette Nyborg med anor från 1700-talet, bort mot skogen, där byttes den asfalterade vägen ut mot en fin grusväg som vi enkelt kunde ta oss fram på, kunde bero på alla nerförsbackar.

Efter någon kilometer kom vi fram till en bro som gick över Arningevägen och efter ytterligare några hundra meter kom vi fram till en liten by som hette Gävsjö. Här låg det förr en liten sjö, men den har slammat igen en hel del, nu är det bara ett större träsk och våtmarksområde. På kartor kan man läsa Gävsjön, men det är alltså ingen sjö längre. Det här är ett så kallat sprickdalsområde, från Gävsjön går det ett vattendrag norrut förbi Olhamra och vidare, om man är riktigt envis så kan man ta sig till Åkersberga och vidare ut i havet, men som sagt, då ska man vara riktigt envis. Efter någon kilometer var det tänkt att vi skulle svänga vänster och fortsätta en skogsväg norrut för att efter en stund komma till Olhamra och till slut Vallentuna där vi skulle ta tåget tillbaka hem till stan, men när vi kom till vägen som svängde vänster såg vi att man hade satt fram hinder i form av stenbumlingar på flera ton, så det projektet la vi ner på en gång. Efter att vi pratat ihop oss lite och tittat på kartan bestämde vi oss för att fortsätta söderut i stället, lite tråkigt för det fanns en hel del gamla fornlämningar som jag var intresserade av att besöka, men det får kanske bli en annan gång.

Skogen som vi åkte igenom var lite speciell, inte som den vanliga skogen. Visst, en skog är alltid en skog bestående av tallar, granar, mossa och en massa annat, men det jag även såg på marken hade jag inte sett tidigare. Jag tror att det är någon form av mossa och det har jag ju sett miljoner gånger, men inte i den formen, såg ut som jättelika marängtoppingar eller något liknande. Efter en stund kom vi fram till ett större fält som vi hade på den högra sidan av vägen, där stannade vi till för lunch, mackor och kaffe. Vrider man huvudet åt vänster ser man att det går upp en väg genom skogen, en väg som absolut sett sina bästa dagar helt klart, men den vägen leder faktiskt till något mycket intressant. Här håller en amatörradioförening till. Från början bedrev Totalförsvarets Forskningsanstalt (FOA)avancerad forskning på platsen, men när deras verksamhet avslutades fick föreningen överta huset. Master, antenner och annan teknik som finns där i dag har medlemmarna bekostat själva.

Efter lunchen fortsatte vi vägen genom Lövsättra ner under Norrortsleden och till

'Roslagsvägen, där svängde vi höger och fortsatte den ganska trafikerade vägen en bit, tills vi kom till en väg som gick in till vänster. Man såg inte riktigt hur den såg ut för det var så mycket löv på marken, vi var inte helt hundra på om vi tagit rätt beslut genom att åka på den här vägen, men det var helt rätt. Sämre väg än Roslagsvägen ja, men det är inte så kul att åka bland bilar, speciellt inte när man har en hund med sig, men hon skötte sig o andra sidan exemplariskt, som vanligt. Det låg en stor golfbana och en sjö på vår vänstra sida, Ullnasjön som är en av två större sjöar i området, Vallentunasjön är den andra. Ullnasjön (tidigare även Ormgårdssjön är en lerslättssjö i Täby och Österåkers kommuner, samt en mindre del i norr i Vallentuna kommun, Stockholms län som ingår i Åkerström-Norrströms kustområde. Runt Vallentunasjön finns ett flertal fornlämningar som jag varmt kan rekommendera att ni besöker, några av dem är det inga problem att ta sig till med rullstol.

Efter en stund kom vi till Löttingelund, här går det in en väg till Skavlöten och Rönninge by naturreservat och friluftsområde, men det hade vi inte tid med för närvarande, men vi stannade i alla fall till vid reservatsskylten så vi kunde säga att vi hade besökt ett naturreservat, men det skulle visa sig att vi skulle passera ytterligare ett reservat, Täby prästgårds naturreservat som invigdes nu i höstas. Det syntes att det var väldigt nytt för träslaget på skyltarna var väldigt ljusa och fina, sedan fanns det en liten detalj till som jag tror och hoppas att de kommer att rätta till så småningom.

Det fanns en parkering vid entrén till reservatet och en grind, på en kulle fanns det dessutom en rastplats, väldigt strategiskt placerad, där kunde man säkert se över hela området, men det fanns en liten detalj som fick igång mina smilegropar lite extra. Den där rastplatsen såg jag var anpassad med bord som sköt ut lite extra på sidorna, plus att man hade gjort en liten ficka så en rullstol kunde komma in till bordet i mitten, men det var helt omöjligt att ta sig dit. Det fanns ingen ordentlig stig dit, men om de nu satsat på en anpassad rastplats så tror jag att stigen kommer dit inom kort.

Nu kände vi alla tre att orken började sina, men det gjorde inte så mycket för efter bara några kilometer kom vi fram till Täby kyrkby där vi kunde vänta in tåget som skulle ta oss hem.

#Naturreservat #Rönningeby #Skavlöten #Kragstalund