Sök

Promenad med Friluftsfrämjandet Lidingö

Thomas Traneving
7 maj 2017
2 min läsning

Förraåret inledde Skogstur ett samarbete med Friluftsfrämjandet i samband med en gemensam promenad norr om Vallentuna, pilgrimsleden. Nu var det dags igen och platsen denna gång var ute på Lidingö, närmare bestämt i de norra delarna av Långängens-Elfviks naturreservat. Tidigare har jag varit vid den södra delen av reservatet, vid Kottlasjön, där vi i höstas anordnade en promenad, men nu var det alltså dags att besöka den norra delen.

Från Skogstur var vi fem personer och från Friluftsfrämjandet var det ca 10 personer som kom, en ganska stor grupp med andra ord. De som ledde vandringen var Karin Stridh och Per Larse´n från Friluftsfrämjandet Lidingö.

Först träffade jag Calle och Karin i Ropsten, där tog vi bussen som skulle ta oss till Furutorp som ligger i den norra delen av Kyrkviken i den nordöstra delen av Lidingö, där skulle vi möta upp resten av gruppen, efter en liten stunds väntan var vi alla samlade och kunde börja vår promenad. Vi samlades först vid en informationstavla där Karin berättade lite om dagens tur, sedan gick vi Furutorpsvägen ner till första vägen som gick in till vänster, Hustegavägen, den följde vi ner till vattnet, sedan följde vi en grusad väg som gick utmed strandkanten, otroligt vackert.

Vid några ställen stannade vi till för att få lite intressant information om området och för att insupa den vackra omgivningen. Efter ca 2 kilometer kom vi till dagens slutmål, Elfviks gård, en gård med anor från 1700-talet och som haft många fina besök, en utav dem var Carl Michael Bellman som tillbringade några sommrar här. Han blev så förtjust i stället så han skrev en dikt om området som han tillägnade Peter Widmans hustru, Helena Widman daterad till den 26 december 1787 som inleds med versen:

Elfviken är skön,

drick, Bacchi dräng

Fast vintern på ön

är så sträng,

fast buskarna stå,

så spräckliga,grå,

och vargarna gå

kring vår äng.

Vid gården stannade vi till för en ordentlig paus där vi kunde sträcka på både ben och armar och äta medhavd lunch eller köpa i restaurangen. Området var hyfsat bra anpassat med ramp till några av husen som fanns i området, en handikapptoalett fanns där också, så jag kan absolut rekommendera ett besök i området.

När vi ätit klart och tog de kort vi ville ta, bla några till kommande nummer av Friluftsfrämjandets medlemstidning, fortsatte vi promenaden, men nu gick vi en annan väg tillbaka, stora fina ängar, hagar och en hel del skogsmark. Området var ganska backigt, men det var asfalterat hela vägen tills vi kom tillbaka till Furutorp. Där skilldes vi åt, vissa tog bilen in till stan, andra bussen, men vi från Skogstur valde att fortsätta rulla de 7,1 km in till Ropsten, väl där tog vi tunnelbanan hem.

Här är lite mer bilder från utflykten.