Frölunda naturreservat

Frölunda för mig är en förort utanför Göteborg, men det finns faktiskt ett Frölunda i Stockholm, ingen förort, utan något mycket trevligare, ett naturreservat. Det är ett kommunalt naturreservat som ligger på den sydvästra spetsen av Lennartsnäshalvön, cirka fyra och en halv kilometer sydväst om Kungsängen. Området har stora värden för friluftslivet. Här finns stigar för både gående och rullande, men också möjligheter till bland annat naturstudier, svampplockning, bad och fiske. Om knapp tre veckor ska Skogstur försöka göra om samma succe som tidigare promenad på Järvafältet och nu senast på Kärsön, ingen lätt uppgift, men ingenting är omöjligt.

Efter en lugn och skön förmiddag träffade jag och Iris Calle vid Södra station, där tog vi pendeln till Kungsängen för att därifrån rulla de 5 kilometer till reservatet.

När vi kom till Kungsängen och upp till utgången mot centrum, där svängde vi vänster och fortsatte en cykelväg som gick utmed Enköpingsvägen. Efter ca 2 kilometer kom vi till en rondell, Tibblerondellen tror jag att den hette, där svängde vi vänster och fortsatte en mindre asfalterad och ganska trafikerad väg söderut. Tråkigt nog så slutade cykelvägen vid rondellen, men som tur var så såg man på ganska långt håll när det kom en bil och förutom bilar så såg vi ett gäng rådjur också.

Rådjur2

Rådjur

Vägen vi åkte på hette Lennartsnäsvägen och det kommer från den herrgård som ligger i närheten. Själva huset är från 1780 och själva godset bildades av två mindre gårdar, Källvik och Hambra, men när de slogs ihop till ett enda gods så blev det Lennartsnäs och namnet fick den av greve Anders Torstensson som ville hedra sin far, fältmarskalken Lennart Torstensson. Gården har ägts av många olika fina familjer inom den högre klassen, idag är det en privatbostad och de som bor där nu är ättlingar till släkten af Ugglas, men nog pratat om det, åter till promenaden.

Vid nästa större gård, Skälby så kom vi fram till en korsning, vi fortsatte rakt fram, men nu bytte vägen till Frölundavägen, med andra ord, samma namn som reservatet.

För mer än två tusen år sedan höjde sig marken över Mälarens yta och bildade en halvö, på dessa moränhöjder med bördig åkermark omkring sig växte flera gårdar upp, alla med anor från järnåldern. En av dessa var Frölunda vars namn tidigast omnämns som Frølundom 1382. Frölunda gård är inte som alla andra gårdar i området, gården har nämligen en egen flygplats. Gårdens nuvarande ägares far, Clas af Ugglas var en hängiven flygare, så hängiven så att han 1950 lät bygga sig en alldeles egen flygplats. Förutom baron så var han även kyrkovärd i socknens kyrka och det sägs att han en dag tog flyget till kyrkan som låg 2 kilometer bort, något som inte alls var uppskattat av kyrkoherden, så efter ett litet snack dem emellan, så fick han vackert gå till kyrkan hädanefter.

Än så länge hade vi blivit förskonade vad gäller branta backar, men när vi kom till en gård som låg vid skogskanten började det hända saker. Det var fortfarande asfalt, men det var mycket upp och ner och det var långa backar, men det var vi o andra sidan van vid så det kändes som vanligt, svettigt och lite småjäkligt, men helt okej för det mesta.

När vi hade åkt lite mer än 1,5 kilometer kom vi fram till en stor parkering, nu var det inte långt kvar till slutmålet. Vi fortsatte en bredare stig som gick till vänster om parkeringen, enligt skylten skulle den gå till en anpassad grillplats någon kilometer bort, mycket riktigt, efter några mindre backar och skarpa kurvor så kom vi äntligen fram, väldigt vackert.

Jag hade sett bilder på området på nätet, men det är något helt annat att se det i verkligheten. Själva grillplatsen var under tak och runt grillen fanns det bänkar man kunde sitta på, men det fanns även plats för rullstolar. Det fanns två bord med bänkar några meter bort, men det var inte så lätt att ta sig dit med rullstol, så det bästa är att man stannar vid grillen. Det finns till och med en parkeringsplats för de som inte orkar gå från den större parkeringsplatsen som vi kom till först, så man har tänkt till ganska bra och på sommaren finns här en anpassad toalett också, men det fanns inte där nu, något som hade behövts, men man får gå åt sidan och göra sina behov i stället.

När vi hade ätit lunch och tagit lite kort på området åkte vi upp till den stora parkeringen igen för att därifrån åka en annan väg tillbaka, en något sämre skogsväg med inslag av både sten, grus, sand och rötter och en hel del backar på de, den som var gladast av oss tre att kämpa sig igenom det här området var helt klart Iris. Hon sprang runt oss ett antal gånger, ibland la hon sig ner och bet på en gren/pinne och njöt lika mycket som jag och Calle kämpade oss fram.

Vid flygplatsen så blev det normal grusväg igen, sen var det bara att fortsätta vägen bort mot Kungsängen för att där ta pendeln hem igen.

#Frölunda #Naturreservat #Kungsängen