Permobil i djungeln - typ
- Thomas Traneving
- 29 apr. 2017
- 3 min läsning
Idag var det dags för Skogsturs andra promenad, denna gång på Kärsön. Om det finns någon ö som jag kan, så är det just Kärsön. Jag har åkt på alla vägar som finns (2 stycken), men även på de större stigarna, vilket är några stycken. Inför varje promenad som jag anordnar har jag både läst kartor, kollat bilder på nätet för att bilda mig en uppfattning om området, men det räcker inte. När jag fastnat för ett område så åker jag dit för att kolla in platsen, om det ser bra ut, så bestämmer jag mig för att anordna en utflykt på stället. Någon vecka innan promenaden åker jag dit igen för att göra en sista koll, det kan dyka upp något hinder med tiden och som gör att man inte kommer fram med rullstolen, därför har jag alltid en plan b, idag var ett sådant tillfälle.
Jag och Iris tog tunnelbanan från Medborgarplatsen, på centralen hakade Calle på, sedan fortsatte vi till Alvik för att där ta Nockebybanan till Nockeby. Från Nockeby rullade vi över Nockebybron över till Kärsön för att vänta in resten av sällskapet, enligt mina noteringar skulle vi bli 10 personer totalt, efter en stund var vi alla samlade.
Innan vi åkte iväg berättade jag lite om Brostugan som vi samlades vid. Huset har anor från 1700-talet, men fungerade då som arbetarbostad till den som jobbade på båten som gick mellan fastlandet och ön. 1930 byggde man om det till ett konditori, vilket det fungerar som även idag. Kärsön är ett stort friluftsområde med den cirka 5,5 kilometer långa Kärsöns röda stig (markerad med röda prickar) som leder runt ön.Naturen är huvudsakligen orörd och på västra sidan finns fyrahundraåriga ekar samt lövskogar med en mycket ovanlig flora och det är en av anledningarna till att man 2014 gjorde området till ett naturreservat.
Vi följde en bredare stig som gick från Brostugan upp mot skogsområdet, efter någon kilometer stannade vi till för en fika. Efter fikat fortsatte vi stigen några
hundra meter, tills vi kom till en korsning, där svängde vi höger och fortsatte stigen ner mot vattnet. Tanken var att jag skulle ta med dem ner mot ett kärrområde där jag sett bäverbo, men vi kom inte enda fram pga ett träd som hade fallit ner över stigen, så det var bara att vända tillbaka och ta plan b. Vid korsningen tog vi höger och fortsatte genom ett fält, in i skogen, för att sen komma till ytterligare ett fält. Här gällde det att se upp för om man inte gör det så finns risken att få en frisbee i huvudet. Kärsö frisbeegolfklubb är Europas äldsta frisbeeklubb, från 1978 och som det hörs på namnet så huserar de här på Kärsön. Förra gången jag var här hade de tävling, men idag var det något lugnare, men så länge de kastar så finns risken att man kan få något i huvudet, men idag klarade vi oss.
En av Skogsturs grundtankar är att ingenting är omöjligt och att testa sina
gränser, både sina egna, men också fordonet som man använder och det var verkligen något som gjordes idag. Vid ett fält skulle vi över ett litet dike för att fortsätta ett elljusspår som gick in i skogen. Det var lite slirigt och kämpigt för de flesta, men så småningom hade vi alla kommit över så att vi kunde fortsätta. Vägen genom skogen var ganska jämn och fin, lite småsten och några mindre rötter att åka över, men det var inga större problem, värre var de backar som fanns, men vi klarade det också, så efter en stund kom vi till Kärsögården, där fortsatte vi vägen bort tillbaka till Brostugan, där vi skildes åt.
コメント