Lunch med Bambi

Det är inte ofta det händer, men när det gör det, då blir man riktigt glad och det jag syftar på är när man upptäcker breda och fina grusvägar/stigar, ganska långt ute i skogen där men lätt tar sig fram med elrullstol eller permobil. Det område som jag och Iris besökte idag var ett sådant ställe och det var ett ställe i Nackareservatet någon mil söder om stan. Det går att ta sig fram med manuell stol också, men då får man vara beredd på att jobba en hel del, för många av backarna är riktigt branta.

Tanken var att vi skulle ta tunnelbanan till Björkhagen och promenera därifrån, men vädret var så fint (för en gång skull) så jag beslöt att vi skulle promenera hemifrån och bort, Iris verkade vara på hugget så det skulle göra henne gott också.

Från Södra station tog vi oss ner mot Eriksdalsbadet och upp mot Gullmarsplan, Skärmabrink för att till slut hamna vid Björkhagens skola där svängde vi vänster och in i Nackareservatet. Efter ca 2 km kom vi till Ältavägen, vid korsningen svängde vi höger och fortsatte cykelvägen som gick utmed vägen. På högra sidan om oss bredde Dammtorpssjön ut sig, isen var borta sedan några veckor tillbaka, vi hörde mer fågelsång än vad vi såg dem, men om några veckor kan man även se dem också. Bilden är från ett kärr i närheten av sjön. Namnet Dammtorpssjön kommer från det torp som låg väster om sjön, är delar av golfbanan ligger idag. Torpet byggdes i mitten av 1700-talet, men brann ner i början av 1900-talet. Efter någon kilometer, precis innan man kommer till Hellasgården svängde vi höger och fortsatte en fin stig som gick genom ett vackert skogslandskap full med stora fina ekar. När vi hade åkt någon kilometer och tagit oss upp och ner för branta backar kom vi till Söderbysjön, vid den sydöstra delen av sjön hade jag tänkt att vi skulle stanna till för att äta lunch, men det blåste så kallt så jag beslöt mig för att vi skulle fortsätta och äta vid nästa rastställe, Brotorp, ett beslut som skulle visa sig vara helt rätt.

Vid Kvarnhagen delade vägen på sig, tar man vänster så kommer man till Tenntorp och Ältavägen. Där kan man ta vänster och följa cykelvägen norrut för att efter en stund komma till Hellasgården, eller så kan man gå/rulla över Ältavägen för att fortsätta in i nästa naturreservat, Erstaviks naturreservat, något som jag varmt rekommenderar, men vår plan var att fortsätta söderut. Jag nämnde i början att fanns några ordentliga backar, vi hade passerat några av dem, men de brantaste och längsta hade vi kvar. När jag åkte här första gången beskrev jag rundan som helvetesrundan, något som jag verkligen kan skriva under för de var riktigt branta, men med en bra elrullstol eller permobil så är det inga problem att vare sig ta sig uppför eller nerför, det är bara att låta mekaniken

arbeta. När vi kom till ett torp som hette Brotorp stannade vi för att äta lunch, lite rester från igår, egengjord pizza som blev över, riktigt gott. Jag såg på Iris att det var något, eller någon som störde henne en hel del, när jag vred på huvudet fick jag se ett rådjur som stod och tittade på oss. Pälsen var inte så fin som den brukade, men det var väl för att den var på väg till att byta till sommarpälsen. För en gång skulle kunde jag ta fram kameran i lugn och ro och ta riktigt fina kort på den, det händer inte alltför ofta. När maten var uppäten och vi hade stirrat klart på varandra fortsatte vi åt var sitt håll, rådjuret in mot skogen och vi civilisationen. Vid Bagarnossens djursjukhus svängde vi höger in på en grusväg som gick in i Nackareservatet och mot golfbanan. Vi fortsatte grusvägen förbi golfbanan bort mot Björkhagens ute gym, där svängde vi höger och fortsatte ner mot Lilla Sickla och Hammarbyhöjden, därifrån tog vi tunnelbanan hem.