Östertälje-Rönninge

Förra året startade vi ett projekt som uppmärksammades en hel del i olika tidningar, en alternativ Sörmlandsled, dvs en led som funkar för så många som möjligt med med funktionsnedsättning. Vi började i Gnesta och arbetade oss norrut, bilden till vänster är från ett område mellan Gnesta och Mölnbo. Vid ett tillfälle skulle vi reka vid ett område norr om Tungelsta, men så mötte vi på en hel del fysiska hinder som gjorde att vi fick tänka om helt och hållet, sedan kom vintern så då blev projektet liggande, men igår var det dags att ta komma igång med projektet igen. Senast vi var ute åkte vi från Tungelsta och norrut, för att efter några kilometer svänga höger och fortsätta genom skogen på en skogsväg, men man hade satt upp en bom, något som normalt inte är några problem, går det inte att köra förbi med rullstol så har vi hoppat ur stolen och dragit stolen förbi bommen, samtidigt som vi krupit fram, men ska man ta fram en led som funkar för så många som möjligt så går det här området bort helt. Detta gjorde som sagt att vi fick sätta oss ner och kolla på kartor och bilder för att bilda oss en uppfattning om vart det skulle funka att åka med rullstol, till slut kom vi fram till ett område som verkade intressant.

Jag kan inte ens komma ihåg när jag såg en sol senast, det har varit väldigt grått och trist den senaste tiden, så även igår, men det var ganska skönt ändå, med andra ord, man ska inte bara titta ut genom fönstret för att kolla vädret, termometern kan vara ett bra hjälpmedel också.

Tidigt på förmiddagen träffade jag och Iris Calle vid Södra station för att åka till Östertälje där det var tänkt att dagens tur skulle börja, vilket den också gjorde.

Tågresan tog knappt 40 minuter, när vi kom fram tog vi hissen ner till en gångtunnel, där svängde vi vänster och tog en hiss upp till gatuplan och torget. Vi tittade oss omkring för att se åt vilket håll vi skulle, av alla gator som fanns så var det en gata där det gick ganska brant uppför, naturligtvis var det den vi skulle åka på, Glasbergavägen. Namnet Glasberga kommer från den lilla ort som ligger 2 km nordväst om Östertälje, en ort som bara funnits i ca 10 år, vilket syntes, området var inte färdigbyggt, för än så länge fanns där bara privata hus, inga affärer eller restauranger, något som jag gissar kommer att byggas inom en snar framtid, men det är bara vad jag tror.

Vi stannade till vid en stor skylt över området för att se hur vi skulle åka, plus att jag kollade kartan på min mobil, ganska omgående kom vi fram till hur vi skulle åka, en stund senare kom vi fram till en bom, efter den byttes asfalten ut till grusväg, husen mot en trolsk skog. På höger sida låg Glasbergasjön, en sjö där man kan fiska gädda, abborre och en del andra goda fisksorter, om man har fiskekort vill säga, något som vi inte hade så vi fortsatte. Vägen var fullt farbar med rullstol, ganska backigt på några ställen, men de var inte så långa, så det var inga större problem, förutom vid ett ställe. Backen var ganska brant och precis mitt i backen fick vi möte av en stor tankbil, något som orsakade några svettiga minuterar. Snön hade inte smält helt så den låg kvar efter vägkanten vilket gjorde att vi inte kunde åka så långt åt sidan som vi hade velat, detta i sin tur gjorde att lastbilen kanske var någon decimeter från mig när den åkte förbi, riktigt spännande med andra ord.

I normala fall så är det tyst och fridfullt när man är ute i skogen, men mitt ena framhjul hade pajat en stund tidigare så det lät en hel del där vi åkte, med andra ord, garanterat vilddjursfritt i hela Östertälje och Södertörnsområdet så länge vi var där om ni förstår vad jag menar.

Öster om Glasbergasjön ligger en annan sjö, Danviken, emellan sjöarna ligger en fornborg från när ryssarna var i Sverige och härjade för några hundra år sedan. Vi stannade till vid sjöns nordöstra sida för en lunchpaus, när lunchen var uppäten och vi hade tagit igen oss en stund fortsatte vi. Efter några hundra meter kom vi fram till dagens värsta backe, lång och väldigt brant. Den var lite lurig också för när man trodde att man var uppe, svängde vägen och backen fortsatte ytterligare en bra bit bort, men till slut var vi uppe.

Nu hade vi lämnat skogen och kommit till ett sommarstugeområde, blandat med året runt hus. Nu började det kännas i både axlar och armar att vi varit ute ett tag, men vi hade inte så långt till slutmålet, men är man trött så kan varje kilometer extra vara en riktig plåga, men till slut kom vi till Rönninge station där vi tog tåget hem.

Det här är en etapp på den led som vi håller på och tar fram. Vi har ett område kvar mellan Tumba och Flottsbro som vi ska titta på, plus eventuellt ett område till, men sedan ska det vara klart. När vi rekat klart så ska vi sammanställa allt material och lägga ut det på en hemsida som vi ska jobba med fram till i höst någon gång. Hur hemsidan ska se ut har vi inte bestämt än, vi har inte ens ett namn på själva leden vilket är ett måste om vi ska ha en hemsida, men vad är det man säger, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

#Östertälje #Rönninge