Årstaskogen

Om man vill ut i skogen, men inte känner för att resa alltför långt bort, då är Årstaskogen ett bra tips, i alla fall om man bor som jag, på söder.Årstaskogen är ett område som sträcker sig mellan Johanneshovsbron i öster, till Sjövik och Liljeholmsbron i väst.

Eftersom det ligger så nära där vi bor så brydde jag mig inte om att ta tunnelbanan, annars kan man ta den till Skanstull eller Gullmarsplan och gå därifrån, ca 1 km ner till Skanstull Marina där skogen börjar, men som sagt, vi ville njuta av det fina vädret och ta oss dit för egen maskin. I förrgår när jag gick ut med Iris på morgonen var det -13 grader, grymt kallt när man sitter stilla i en elrullstol, men idag var det vara .-4, och det är där någonstans som gränsen går från att vara skönt till att vara alldeles för kallt.

Vi åkte Götgatan ner till Skanstull, där åkte vi över Ringvägen och fortsatte gångvägen ner mot Eriksdalsbadet, men innan man kom ner dit svängde vi vänster och följde cykelvägen bort mot Skanstullsbron. Efter bron svängde vi höger, ner mot Sundsta gård och den stig som vi går utmed vattnet. Området kommer att tillsammans med Årsta holmar tillhöra det naturreservat som man eventuellt kommer att bilda inom några år, något som jag stödjer helt och hållet för det är ett fint ställe att promenera på. I normala fall åker vi på den norra sidan av Årstaviken, med andra ord, den som är på Södermalm, men där går det väldigt mycket mer folk, sedan är det ingen riktig skog på den sidan, då får man ta sig till området som vi befinner oss i nu.

Stigen vi åkte på var väldigt bra plogad, till och med bättre än många gator i stan, vilket förvånar mig ibland, det borde vara bättre plogat i stan, men där är det o andra sidan fler bilar och människor, så då blir det ju lite svårare att ploga kanske, vad vet jag. Åker man på sommaren är det större problem att ta sig fram, det finns dock några riktigt branta backar som man måste ta sig upp och nerför, men med normal armstyrka och bra kondition är det inga större problem. Åker men här på vintern kan det vara mer problematiskt, ibland rent livsfarligt, något som vi fick känna av lite där vi åkte.

När vi åkt några hundra meter kom vi fram till en lång uppförsbacke. Jag stannade till för att kolla underlaget, såg att under snön fanns det en del is, så det gällde att ta det försiktigt när man åkte upp. Är det något jag inte vill uppleva så är

det att efter halva backen, upptäcka att stolen inte klarar av resten och att jag kanar ner, har hänt några gånger och det är inte kul, riktigt otäckt rent utav. När vi äntligen kom upp stannade vi till för att äta lunchen vi hade med oss, eller rättare sagt jag, Iris åt innan vi åkte iväg. Utsikten härifrån är riktigt fin, man ser en hel del kända byggnader på andra sidan viken, Liljeholmsbron, Tanto, Södersjukhuset. Eftersom det var kallt så fick det bli en varm lunch, i normala fall är det mackor och kaffe som jag har med mig, men i den här kykan krävs det lite mer värmande saker. På Coop kan man köpa muggar innehållande frystorkade saker som man häller kokande vatten över, väntar några minuter, sedan är det bara att röra om och äta. Det jag hade med

mig var nudlar med grönsaker, chili och kyckling, riktigt gott. Av Iris intensiva blick att döma ville nog hon också ha en bit av min mat, fullt förståligt.

Efter lunchen var det bara att fortsätta, men vi kom inte så mycket längre. En bit bort delade stigen på sig, åkte nanvänster så kom man upp till Årsta idrottsplats och ett större, bostadsområde, svängde man höger så fortsatte stigen nerför en riktigt brant backe och utmed vattnet. Jag såg att backen var ganska isig och mycket brantare än de andra backarna vi hade åkt på, så då beslöt jag mig för att vända och åka tillbaka och fortsätta min tur på södermalmssidan i stället. Inte så mycket skog och vildmarkskänsla, men riktigt trevlig ändå.

#Årstaskogen