Brotorpskärret och andra intressanta platser.

Det har varit en hel del möten och arrangerade turer den senaste tiden, så det här med egentid har det inte varit så mycket om för min del, men jag ska absolut inte klaga, jag älskar när det går framåt för föreningen, men ibland kan man behöva lite tid för sig själv för att ladda batterierna.

Igår tog jag med mig Iris på en promenad i ett av mina favoritområden, Nacka naturreservat. Det här reservatet har det mesta, inga fjälltoppar och fjordar, men det ska väl vara det då, för annars kan man få uppleva det mesta.

Vi tog tunnelbanan till Skarpnäck som är slutstationen på linje 17, en linje som, förutom att det är en tunnelbanelinje, också är ett nätverk mot rasism. Gå in på deras sida, Linje17 för mer information.

När vi kom fram och ut i det fria svängde vi höger och höger för att fortsätta Skarpnäckagången bort mot skogen och reservatet. Vid första t-korsningen svängde vi höger och fortsatte mot Brotorp och Brotorpskärret. Trakten har varit bebodd åtminstone sedan 1200-talet. "Torpet vid ån", hade från början flera olika namn. Det omnämns första gången år 1677 och hette då Brostugan. Från år 1700 kallades det Storbron eller Skarpa Storbro. 1703 nämndes namnet Brotorp för första gången, och från år 1789 blev Brotorp det officiella namnet. Platsen är ett mycket intressant och vackert område där man kan ta en medhavd fika, men jag hade andra planer, så vi fortsatte.

Efter någon kilometer kom vi fran till ett villaområde, där svängde vi höger och fortsatte Ljusnegatan bort. Efter ca 400 meter kom vi till Bagarmossens Djursjukhus, innan sjukhuset svängde vi in på en cykelväg bort. Efter första vänstersvängen blev det grusväg och vägen gick upp och ner genom skogslandskapet. 500 meter längre in i skogen, vid en parkeringsplats tog vägen slut, vid bommen förvandlades vägen av en bredare stig, men den var slät och fin, så hade det inte varit för alla småbackar, så hade det inte varit några problem att åka.

Ska man åka här så är mitt råd att man som jag börjar i Skarpnäck för då slipper man den branta uppförsbacken som vi nu kom till och som syns på bilden. Det är oftast mycket lättare att åka nerför än uppför, men den här backen som vi kom till var så pass brant, så även nerför var det ganska marigt, ett litet misstag och man kan åka omkull och slå sig ganska rejält. När vi kom ner för backen kom vi fram till en korsning, här finns det två alternativ. Svänger man vänster kommer man till Bagarmossen, svänger man höger kommer man till Björkhagens golfklubb och badplatsen vid Söderbysjön. Tråkigt nog är den inte anpassad för rullstolsburna, men man kan ju alltid lägga sig ner och njuta av solen.

Vi ville varken åka till Bagarmossen eller sola oss vid sjön, så vi fortsatte rakt fram. Vi åkte utmed golfbanan som då och då dök upp på den högra sidan, på den vänstra bredde skogen ut sig. Efter någon kilometer kom vi till en ytterligare t-korsning, här svängde vi vänster och fortsatte genom det öppna fältet, efter någon kilometer kom vi till Björkhagen, där tog vi tunnelbanan hem.