Sök

Peak of Denmark, del 13. Skagen

Thomas Traneving
8 sep. 2016
3 min läsning

Från Knösen och Dronninglund fortsatte vi norrut, mot den yttersta, norra spetsen, Skagen. Det är den nordligaste staden i Danmark och ligger på Skagens udde på Nordjylland. När man ändå är i Danmark, så är det här ett väl värt besök, även om det ligger lite of. Själva staden kan jag inte säga så mycket om, eftersom vi bara åkte igenom, men naturen och framför allt kustremsan var fantastisk.

Morgonen därpå skulle åka med en tidig båt från Fredrikshavn, så då kände vi att det vore bra om det fanns ett ställe mellan Skagen och Fredrikshavn, gärna vid vattnet, ett önskemål som inte alls var svår att uppfylla eftersom det ligger vid vattnet. När vi kom till en liten by som hette Jerup svängde vi höger och fortsatte en väg som gick spikrak ut till vattnet, enligt en skylt skulle det finnas en naturcamping här, vilket det också gjorde, Jerup strand. Det fanns två vindskydd och en grillplats, thats it, men mer än så behövde vi inte. Tyvärr så var det lite sandkullar som skymde havet lite här och var, vilket kändes lte tråkigt.

Lite fakta om Jerup. Trots att byn är så liten så finns här en hel del att titta på. Givetvis de stora sanddynorna, men också ett fågelreservat med en hel del sällsynta fågelarter. Förutom fåglar så finns här även hjortar och uttrar, men det var inget som vi såg, bara fåglar.

När vi hade bestämt oss för att vi skulle övernatta vid Jerup, så fortsatte vi norrut (det var fortfarande tidigt på dagen) till Skagen och Grenen som är den yttersta svansen innan havet.

När vi åkt förbi Skagen fyr fortsatte vi några ytterligare hundra meter, tills vi kom till en större parkering, där hoppade först Thomas av för att kolla runt lite vart det

gick att köra med rullstol. Det fanns en ramp som man gick mellan sanddynorna bort till stranden och vattnet, ett stort plus måste jag säga, men de hade gärna fått gjort den lite längre för man såg inte ända bort mot Grenen. Jag åkte så långt jag kunde, sedan fick Thomas fortsätta bort så långt han kunde. Han gick utmed vattnet såg jag, efter några hundra meter såg jag att han stannade till och böjde sig ner. Han hade väl tappat något tänkte jag, men det hade han inte gjort. Framför honom låg det en stor säl som var på väg ut i vattnet, då var jag lite avundsjuk på honom måste jag erkänna, en säl i det fria är inget man ser varje dag precis. För något år sedan var jag ute i Stockholm skärgård för att tälta och då fick kaptenen på båten oss alla att ställa oss på ena sidan av båten för att titta ut på en förmodad säl, men det visade sig vara en stock. När han kom tillbaka, (Thomas alltså, inte kaptenen) berättade han att han såg ytterligare några sälar och tusentals fåglar som satt och häckade på klipporna.

Efter denna underbara naturupplevelse åkte vi söderut igen för att handla mat och för att sedan göra oss hemmastadda vid vår sista lägerplats. Tråkigt nog var vi inte ensamma, det hade kommit ett par som hade ockuperat det ena vindskyddet, men de gjorde inget väsen av sig, så det var helt lugnt. På tal om skydd, i området finns det en hel del bunkrar som är från andra världskriget. Terrängen var dock inte optimal att bygga på, vilket gjorde att de flesta bunkrar idag är begravda under sanddynerna eller försvunna i havet, men det finns några kvar i alla fall och i ett av dem har man gjort ett museum som berättar om området.

Vilken underbar avslutning på denna fantastiska resa, solen sken och vi bodde vid ett fantastiskt ställe. Eftersom det här var sista kvällen ville vi fira lite extra, men på ett stilfullt sätt. Samtidigt som vi handlade mat så blev det givetvis lite champagne också, lite måste man få skämma bort sig tycker jag, vi har ju ändå gjort något som jag tror vi är ganska ensamna om. Här är lite bilder från sista kvällen.