Peak of Denmark, del 12. Knøsen
- Thomas Traneving
- 6 sep. 2016
- 2 min läsning

Från Thy nationalpark med dess fantastiska natur var det nu dags att åter ta sig in mot landet och över till andra sidan, i alla fall nästan. Vi skulle till ett ställe som låg 2.5 mil norr om Aalborg, Dronninglund storskov, här skulle Nordjyllands högsta topp ligga, Knøsen (pojken på svenska) med en höjd på 136 meter över havet. Berget hette tidigare Knaghøj, men bytte namn i slutet av 1800-talet i samband med att man tog fram en karta över området men varför man bytte namn vet jag inte. Skogen ligger på Jyske Ås som är en sidomorän, och den bildades vid den senaste istiden, vilket förklarar varför landskapet är kuperat jämfört med det annars platta landskapet runt skogen. Skogen tillhörde fram till 1800-talet Dronninglund Hovedgård och har sedan ägts av olika släkten. Byggnaderna i skogen har renoverats och hyrs ut i dag för boende. Det finns stora möjligheter för promenader runt i en mycket vacker och kuperad skog. Det finns markerade vägar som är mellan 2-6 km långa, men de är inte att rekommendera att köra på med rullstol, i alla fall inte de vägar som vi åkte på, ni kommer förstå av den film som visas längre ner vad jag menar.
Som vanligt hade vi lite svårt att hitta till den exakta platsen, det finns en hel del småvägar att välja mellan, standaren på dem var absolut inte den bästa, så det gällde verkligen att välja rätt väg, men med hjälp av gps, karta, kompass och lite magkänsla svängde vi in på en väg som vi var ganska säkra på var rätt. Här kommer en skakig film om när vi, med hjälp av bilen tog oss upp en bit av toppen. Jag är fullständigt medveten om att den är väldigt skakig, men det är inte så lätt att hålla i en kamera och sitta upprätt i en bil som är på väg att nästan välta åt sidorna, skulle behövt en hjälm.
När vi hade kommit så långt som vi kunde med bilen, hoppade vi ut för att fortsätta till fots, vi såg toppen, så det handlade bara om ett tiotal meter. Vi träffade på en skogsarbetare som var ute och arbetade, och av hans reaktion att döma så var han inte beredd att träffa några med bil i de här trakterna, ännu mindre en som satt i rullstol, men det gjorde han, så då fick han säkert något att berätta för sina kollegor på kafferasten.
Från bilen gick det en stig upp till toppen, omöjligt för mig att åka upp själv, men med gemensamma krafter så kom vi äntligen upp till toppen. Utsikten var väl inte sådär jättebra, en tät bokskog runt omkring, men det var i alla fall vackert, bokskog är man ju inte bortskämd med precis i Stockholm. När vi var däruppe upptäckte jag en annan väg ner som var mycket lättare att ta sig nerför än den branta stigen. Ner kommer man ju alltid i och för sig, men man vill ju gärna vara hel också. Efter lite fotografering och geocaching så var det dags att ta sig ner och fortsätta norrut, mot resans sista ställe, Skagen.
תגובות