Ute med P1

Järvafältet tillhör tveklöst ett av mina favoritområden, vilket var den största orsaken till att jag och Calle ville ta med reportern, Linnea Luttu från P1 dit för att göra ett reportage om oss och Skogstur. Området är stort och förutom den vackra naturen som finns här, så erbjuder området en hel del historia i form av gamla gårdar, fornlämningar, men framför allt, lätt åkta, fina grusvägar.

Vi träffades vid centralen ganska tidigt på förmiddagen, sedan tog vi pendeln upp till Rotebro för att börja vår vandring ner mot Akalla. Förutom oss tre så var givetvis Iris med också, något som var mycket uppskattat från hennes sida. Jag vill få med henne så mycket jag bara kan så hon orkar med mina vandringar i framtiden.

Från Rotebro centrum gick vi Ytterbyvägen, ca 1 km bort, till vi kom till en cykelväg som gick upp till vänster och över Stäketleden och ner mot en golfbana och Lillskogen. Efter ytterligare någon kilometer kom vi till en parkering och Mulltorps naturreservat vilket är ett av några naturreservat som finns i området. Efter parkeringen fortsatte vi grusvägen bort, när vi kommit till skogskanten tog vi vänster och fortsatte söderut. När vi hade gått en bit såg vi en rådjursmamma med sina två kid, något som inte Iris brydde sig så mycket om, typ inte alls. Jag kan inte minnas när jag såg rådjurskid senast, så det var riktigt kul att se, även om det var på långt håll.

Nästa torp, eller gård som vi passerade var Fäboda, en gård med anor från 1600-talet. Man har sett fornlämningar från Järnåldern i området, men 1635 var första gången som Fäboda nämndes. Vid gården svängde vi höger och fortsatte in i skogen för att efter några kilmeter komma fram till Översjön som är en av tre sjöar i området, de andra är Säbysjön och Ravalen. Översjön är den största av dem alla och ligger i både Sollentuna och Järfälla kommun och som om det inte räckte, sjön sträcker sig dessutom in i hela tre naturreservat, östra och västra Järvafältets naturreservat och Molnsätra.

I Molnsätra finns en gård som är en av de få kvarvarande lantbruken nära Stockholms tätort som drivs av privata personer. Vi gick på den östra sidan av sjön och vid den första av de två rastplatserna som finns stannade vi till för att äta lunch och fika. Hittills hade solen värmt en hel del där vi hade gått, men när vi kom ner till sjön blev det genast kallare, inte alls så skönt som vi hade hoppats på och vad detta berodde på var den starka vinden som drog över det öppna landskapet. Vi fick hålla i våra muggar och skålar rejält så inte maten skulle försvinna för oss, den enda som hade det lugnt med sin mat var Iris eftersom skålen var på marken och det inte blåste lika mycket där nere.

Det är inte så enkelt att ta sig ner till rastplasterna om man har svårt att gå, ganska brant, mycket sten och rötter, så det var lite kämpigt att ta sig upp till vägen igen, men när vi väl kom upp (med hjälp) så fortsatte vi söderut. Kort efter att sjön tog slut kom vi fram till en t-korsning, om vi svängde höger kom vi till Granskog och Jakobsberg, något som vi absolut inte kände för så vi fortsatte framåt.Som jag nämnt tidigare så finns det gott om grusvägar i området, men tack vare skyltarna som fanns vid i stort sett varje korsning, så är det ganska lätt att hitta, om man nu känner till namnet på ställena som finns runt om vill säga. Om man ska önska sig något så vore det kanske bra om man satte dit nya skyltar för på vissa ställen syntes det väldigt dåligt vad det stod, men eftersom både jag och Calle varit här ett antal gånger tidigare så visste vi vart vi skulle åka.När vi hade gått några kilometer kom vi till Säby gård, där passade vi på att titta in på handikapptoaletten som fanns där, en liten sorglig historia. Om man gör en handikapptoalett så förväntar man sig att kunna åka in själv, men kunde man inte här. Rampen upp var så kort och brant så man var tvungen att be om hjälp, inte så bra med andra ord. Jag har skickat ett mejl till Järfälla kommun, vi får väl se vad de säger.Efter ytterligare någon kilometer dök det upp ett utedass till, men här var det inga problem att ta sig in, däremot så var det svårt att komma fram till informationsskylten i närheten som stod två meter från vägen, mellan vägen och skylten var det ett dike, så det var omöjligt att komma fram, ännu svårare att se vad som stod på skylten. Men som den positiva människan som jag är, så ska man inte grotta in sig för mycket på det negativa, det är ett fantastiskt område och det funkar riktigt bra att ta sig fram med rullstol, så vill man åka till ett lättåkt område, så kan jag rekommendera det här området. En sak som de hade ordnat på ett riktigt bra sätt var att vid varje färist så hade man gjort det enklare att ta sig fram på sidan, vilket var riktigt svårt tidigare.

Efter några timmar ute i naturen kom vi till slut till Akalla, där tog vi tunnelbanan hem, lite trötta, men väldigt belåtna över ännu en underbar promenad i ett av Stockholms naturområden.