Peak of Denmark, del 10. Hærvejen

Det finns vandringsled, och så finns det vandringsled. Ibland stöter man på vandringsleder som har en hel del historia bakom sig, något som vi gjorde på vår resa. Oxvägen (även kallad Haervägen) är en historisk färd- och handelsväg på Jylland mellan den danska staden Viborg i norr och den tyska staden Wedel i söder. Den totala sträckan är 540 kilometer lång. Danska bönderna nyttjade vägen till att förflytta boskap (därav namnet ”Oxvägen”) men den användes också av riddare och soldater (därav namnet ”Hærvejen ”). Det första skriftliga dokumentet är från tiden kring 1070, men arkeologer tror att vägen kan vara betydligt äldre än så, möjligen existerade den redan på bronsåldern, men det skulle dröja ganska länge, typ 1000 år innan det blev en cykel och vandringsled, 1998 blev den till vad den är idag.

Från Grenå åkte vi västerut för att ett par mil senare stanna till vid en liten by som hette Hjarbæk som låg vid Hjarbækfjorden, här skulle vi gå en bit av Hærvejen hade vi tänkt oss. Det var lite svårt att se vart leden gick, men när vi väl såg skyltarna med symbolen på var det inga problem. Tanken var att vi skulle gå där leden korsar gränsen mellan Nord och Midtjylland, vilket för många kanske verkar lite överdrivet och knäppt, men så hade vi i alla fall bestämt.

Hjarbæk fungerade förr som en kajplats för fartygstrafik till och från Viborg innan järnvägen kom. Invånarna gjorde sitt uppehälle främst genom fiske och jordbruk.Byn nämns första gången i historien 1540, men man har gjort upptäckter från yngre stenåldern. Vi startade vid hamnen och fortsatte på den asfalterade vägen som gick genom byn. Strax utanför började en ordentlig klättring, en backe som, nära nog höll på att ta knäcken på både mig och Thomas, lång och riktigt brant var det, men väl uppe väntade oss en fantastisk utsikt över fjorden och slätten.

Nu när vi äntligen hade kommit upp trodde vi att det jobbiga var över, men man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån, eller vad är det man säger. Väl uppe så försvann asfalten, nu blev det grusväg och det var inte vilken grusväg som helst, löst grus. Det här är ett underlag som jag är väldigt van vid kan man lugnt säga, men att det skulle dyka upp i ett villaområde var något helt nytt för mig, fruktansvärt irriterande. Till och med i nedförsbacken ner till vattnet tog det emot, så man fick även där ta i för att komma någon vart.

När vi äntligen tagit oss ner trodde vi att vi kunde ta oss runt området för att haka på en cykelväg som, enligt kartan, gick inte så långt från där vi var, men där hade vi fel. Kartan stämde inte riktigt med verkligheten, eller så var det vi som inte kunde läsa den ordentligt, någon cykelväg såg vi inte till, så det var bara att fortsätta denna fruktansvärda väg framåt och upp genom villaområdet för att sen komma till den väg som vi åkt på en stund tidigare. Men efter en lång uppförsbacke, så kommer det alltid, för eller senare, en nedförsbacke, vilket det också gjorde, exakt på samma ställe som det en stund senare gick uppför, strange??? När vi kom tillbaka till byn tittade vi lite på hamnen, sedan var det dags att fortsätta västerut, mot Thy nationalpark. Om ni är intresserade av att vandra eller cykla leden så kan jag rekommendera deras hemsida, Haervejen, där finns en hel den matnyttigt som kan vara bra att veta innan man beger sig ut. Den är inte att rekommendera om man har gångsvårigheter, tex om man sitter i rullstol, då är det bättre att boka in sig på campingen Hjarbæk Fjord Camping som finns en bit bort och bara njuta av området.