Sök

Peak of Denmark, del 9. Mols Bjerge och Grenå

Thomas Traneving
24 aug. 2016
2 min läsning

Efter att ha vandrat (kört bil) bland bergen så var det dags att bege sig kusten igen och mot Nationalpark Mols Bjerge som ligger i Midtjylland, på den östra sidan av Danmark, några mil öst om Århus, även detta ett fantastiskt område med en natur som är väldigt omväxlande, från djup mörk bokskog till kullar, stora slätter och havsstränder. Det är som sagt ett mycket kuperat område, och endast de större grusvägar är lämpliga för rullstolsburna, men man kan köra bil i området.

Vi åkte till Informationscenter Øvre Strandkær som låg några kilometer in i reservatet, där stannade vi till för att titta på landskapet, centret var tråkigt nog stängt, men det gjorde inte så mycket, det fanns så mycket annat att se och uppleva. Från centret gick det en liten led som vi tänkte prova, den hette italienska stigen, eller den italienske sti som det hete på Danska. Vid starten av leden fanns några olika symboler, en av dem var en rullstol med ett rött sträck över, vilket indikerade att det inte var lämpligt att åka rullstol just där, vilket det heller inte var, men givetvis kände jag mig tvungen att testa om det verkligen var sant, de kunde ju ha fel, men som sagt, det hade de inte.

Efter denna, ganska slitsamma lilla utflykt åkte vi vidare i nationalparken ner till kusten och åkte kustvägen och sedan upp mot Grenå, en stad med strax över 14000 invånare, ganska stor med andra ord. Vi har försökt att undvika de större städerna pga köer och andra tråkigheter som hör storstaden till , men vissa var man tvungen att åka igenom.

Stan i sig var inte så speciell, en stor fiskehamn, Kattegattcentret, där man bla kan dyka bland hajar och kolla på stora bläckfiskar. Tillgängligheten är god, i receptionen kan man få en folder på vad som finns och var man kommer fram med rullstol.

En knapp mil norr om Grenå finns Fornæs Fyr och Danmarks östligaste punkt på fastlandet. Inte så långt från Grenå, ganska centralt faktiskt, fanns ett skogsområde där man hade möjlighet att slå upp tältet om man ville, men jag ville i stället bo i ett av vindskydden som fanns där, hade aldrig gjort det förut. Vi stannade bilen vid en parkering, sedan fick vi gå några hundra meter för att komma till lägerplatsen. Det fanns två vindskydd, dels det som vi låg i, men även ett större som låg en bit bort som var mer byggda för familjer eller större grupper, men det vi låg i dög alldeles utmärkt för oss.

I normala fall har jag väldigt svårt att sova när det inte är tyst eller mörkt, men när jag är ute i naturen på det här sättet, då är det absolut inga problem. Även de gångar som jag sover dåligt när jag ligger i tält, så känner jag mig ändå utvilad på något konstigt sätt, min teori är att man är ute i friska luften, det gör mycket tror jag.

Nästa inlägg kommer att handla om en av landets längsta vandringsleder, en led som inte är helt lätt att ta sig fram på, men som sagt, (Nästan) ingenting är omöjligt.

Här är lite bilder från vår dagstur: