Peak of Denmark, del 8. Toppbestigning

Fyra toppar på en dag, med rullstol, fixar man verkligen det? Ja, om man har någon med sig, att bergen finns i Danmark och slutligen, om man har bil så går det. Den senaste klättringen gav en hel del mersmak, att verkligen ta sig an övriga toppar. Från vår lägerplats till Himmelsbjerget var det inte så långt, och efter att ha sett bilder på berget verkade det inte vara alltför svårt, bilen får jobba lite, men det var helt okej tyckte vi.

När man är så fruktansvärt petig som vi är, då duger det inte med att tro att man är på den högsta toppen, vi måste vara hundra procent säkra. Detta gjorde att vi åkte lite fram och

tillbaka mellan några ställen, men till slut bestämde vi oss för ett ställe, vilket visade sig vara den rätta platsen, men det var en ganska stor turistfälla skulle det visa sig. Rejält exploaterat uppe på toppen med hotell, restaurang, flera kiosker, utsiktstorn och

givetvis mycket folk. Det gick en bilväg nästan upp till toppen, men sista biten fick man gå/rulla upp, vilket var en sak som jag bestämde innan vi åkte iväg, att jag skulle ta mig upp för varje topp för egen maskin, krypande eller i rullstol spelade ingen roll, upp skulle jag. Utsikten var fantastisk, stora skogsområden runt omkring, nedanför låg den stora sjön Julsø där det går båttrafik mellan orterna. Himmelsbjerget har en höjd på 147 meter över havet, vilket inte är det högsta berget i regionen, men fram till mitten av 1800-talet trodde man att det var Danmarks högsta punkt, men med lite mer sofistikerade mätinstrument upptäckte man att ett annat berg, inte så långt därifrån var nästan 30 meter högre och dit var vi på väg nu.

Men innan det var dags att ta sig ann det högsta berget, så tog vi oss an det tredje högsta berget,Ejer Bavnehøj med sina imponerande 170,35 meter över havet. Att bestiga det berget var det lättaste av dem alla, det var bara att ta bilen upp till parkeringen, sedan var man i

princip uppe, förutom en liten kort backe upp till tornet. Vi visste att någonstans i närheten fanns det högsta berget, men vi såg inte riktigt vart så vi frågade vi vid en kiosk där vi även beställde vår lunch, frikadeller i pitabröd med grönsaker och någon sås i, faktiskt det godaste jag åt i Danmark måste jag säga. Hon i kiosken sa att det var några hundra meter bort, men att det var omöjligt med rullstol pga den dåliga terrängen, ja, ja, tänkte vi och kollade stigen som hon pekade mot, inga problem tänkte vi och drog iväg. Efter en stund kom vi upp, eller upp förresten, det skilde bara en halv meter, så det var inte så stor skillnad, men eftersom det var relativt platt runt omkring såg man långt bort genom horisonten. Efter lite fotografering och en geocaching som vi la ut så gick vi tillbaka till bilen och fortsatte, nu hade vi bara en topp kvar, sedan var vi klara för dagen.

Berget som vi nu skulle besöka var inte på vår agenda till en början, inte Ejer Bavnehøj heller för den delen, men bergen låg som sagt väldigt nära varandra, så det kändes självklart att ta det här berget också, och berget jag pratar om är Yding Skovhøj. Berget är Danmarks högsta eller näst högsta berg, beroende på hur man räknar. Berget är 172,54 meter över havet medräknat den högsta av tre gravhögar från bronsåldern uppe på toppen av berget. Utan dessa är bergets högsta höjd bara 170,77 meter, vilket är 9 cm lägre än Danmarks högsta naturliga punkt, Møllehøj (170,86 meter över havet) och vi är ute efter den riktiga höjden, utan människans påverkan, så då får Yding nöja sig med en andra plats.

Vi kom inte ända upp till toppen, det var någon form av tv-mast med ett staket runt området som gjorde att det tog stopp, men skillnaden från där vi var och den högsta punkten kan inte vara så stor. När vi hade fotogragerat området och läst om det på en skylt som fanns där var det dags att fortsätta, nu var det dags att besöka en av alla dessa underbara nationalparker, Mols Bjerge.