Sök
Peak of Denmark, del 6. Vaddehavet och Blåvand
- Thomas Traneving
- 18 aug. 2016
- 4 min läsning
Nästa nationalpark som vi skulle besöka såg jag verkligen fram emot, av de bilder jag sett verkade området underbart vackert, parken hette Vaddehavet och ligger i sydvästra delen av Danmark.
Vaddehavet är ett unikt kärr och tidvatten gör att landskapet ändras varje dag. Vadehavet är cirka 500 km långt och omfattar områden i Danmark, Tyskland och Nederländerna. På grund av sin rika och specialiserade biotop är merparten av Vadehavet ett djur- och naturreservat. De tyska och nederländska delarna av Vadehavet blev 2008 nominerade till Unescos världsarvslista och blev den 26 juni 2009 antagen. Området som vi besökte var den delen som är i Danmark. Vägen dit från Padborg kändes oändligt långt, men till slut kom vi till bron som skulle ta oss över til ön Rømø. Bron över är ca 6 km lång, en spikrak bro som kändes oändligt lång. På bägge sidorna sträcker sig ett oändligt kärrliknande område, långt bort såg man havet. Jag har aldrig vari i Mongoliet, men vad jag sett på tv, med oändliga vidder så kändes det som att de påminde ganska mycket om varandra, förutom bergen i Mongoliet då förstås.
När vi åkt över ön och kom fram till en korsning svängde vi höger för att en stund senare komma till Naturcenter Tönnisgård, helt klart det vackraste naturcentret jag sett, med typisk dansk karaktär på huset med sitt halmtak. Där fick vi lite kartor och tips om området, ett område i den södra delen av ön och ett område på den norra delen och eftersom vi var på den södra delen så fortsatte vi söderut, men ganska snart upptäckte vi att den delen av ön inte var så speciellt och märkvärdigt, så vi vände norrut i stället och där fick vi se ett halt annat landskap. Vi åkte så långt norrut vi kunde, tills vi kom fram till en parkering, sedan följde vi en mindre väg som gick utmed en liten avlång sjö eller damm som låg på vänstra sidan där man hade möjlighet att fiska vilket vi också såg folk gjorde. Är det något vi lärt oss av den här resan är att danskarna gillar att bygga vägarna oändligt långa och spikraka, för den här var likadan som många de andra vägarna vi åkte på, långa och spikraka. Vägen var ganska jobbig att åka rullstol på, grusväg med ganska stora stenar som bromsade upp farten en hel del. men vad gör det, på semestern ska man inte ha så bråttom, utan bara njuta av omgivningen, vilket vi också gjorde tillsammans med några rådjur som vi såg efter vägen.
Efter någon kilometer delade vägen på sig åt olika håll, höger, fortsatt norrut eller vänster, vi tog vänster och åkte upp för en liten backe upp till en vall där man kunde se mer av det fantastiska området. Tydligen var det här ett gammalt militärt område, för långt bort kunde man se lite militärfordon som var uppställda, såg lite konstigt ut, vid ett ställe såg man dessutom en skyld där det stod att det var förbjudet att beträda vallen, men det var för sent för det hade vi redan gjort.
Efter detta underbara besök var det åter dags att leta tältplats, efter en stund hittade vi en plats som låg utanför medeltidsstaden Ribe, inte så mycket att säga om tältplatsen mer än att det åter igen var skog, skog och åter skog. Däremot så finns det en hel del att skriva om staden Ribe, ett underbart ställe som jag varmt kan rekommendera, staden fick 2014 priset som Europas vackraste stad. Ribe har gammaldags prägel med många smala, slingrande gator och märkliga och vackra korsvirkeshus. Staden grundades 710 efter Kristus och räknas som en av de äldsta städerna i Danmark. Förutom alla underbara gamla hus och kyrkor fanns där också ett bryggeri som jag ville besöka, Ribe brygghus, men tyvärr så var det stängt, men jag fick se huset i alla fall. Ett tips är att om man ska besöka staden så ska man parkera bilen lite utanför staden, för det är inte lätt att ta sig fram med bil, det såg ut som det i alla fall, av Thomas blick att döma.
Comentarios