top of page

Ingaleden i Roslagen

  • Skribentens bild: Thomas Traneving
    Thomas Traneving
  • 13 aug. 2016
  • 3 min läsning

Tidigare i somras åkte jag den tredje sträckan av Pilgrimslederna, som utgår från Frösunda kyrka. Jag gick upp väldigt tidigt på lördagsmorgonen för att äta en stadig frukost, och därefter gjorde jag i ordning fika och lunch som jag skulle ha med mig under dagen, det blev kaffe och potatissallad med rostbiff samt vatten., det skulle bli rätt varmt insåg jag ganska snart. När väl detta var gjort så började jag min promenad mot Östra station och Roslagsbanan, för färd mot Frösunda kyrka.

Promenaden från Gärdet till Östra tog 30 minuter i lugnt tempo, väl framme så hade jag 10 minuter till godo innan tåget skulle avgå. Dessa minuter använde jag till att åka från perrong till perrong för att se vilket tåg som jag skulle med, jag hade nämligen glömt vad slutstationen hette. Jag frågade en tågförare som sa att jag skulle med tåget mot Kårsta.

Klockan 11 var jag vid Frösunda kyrka och startklar för dagens övning, en liten runda på 19 km. En dam som satt vid kyrkan frågade mig ängsligt: Du har väl vatten med dig, och något att äta efter vägen för det kommer att bli varmt idag. Jadå, jag har vatten och mat, och jag kommer inte att köra fort, utan ta dagen på mig. Vet inte om detta lugnade henne, men jag satte i alla fall kurs mot Ingaleden. Den går till en början i samma hjulspår som Ulfsleden, innan den efter några kilometer viker av till höger inåt skogen på en gropig grusväg. Solen sken och jag kvittrade, eller också var det fåglarna som gjorde det. Det som kan vara jobbigt på sådana här småvägar, är att man får samsas med en massa, (och då menar jag EN MASSA) cyklister som susar förbi från alla håll o kanter, så det gäller att se både framåt och ibland bakåt.

Det finns en del rejäla backar på den här sträckan och det är väl okej om de är raka, om ni förstår vad jag menar. Sen kommer de här backarna som även går som ett S, där man inte ser vad som finns bakom nästa krön. Samt att de lutar också, I SIDLED, PLUS ATT MAN FÅR ALLTID MÖTE MED BILAR. Efter några kilometer på asfalt så kom jag då fram till korsningen, där jag skulle svänga höger in på en grusväg. Jag var lite fundersam först om det verkligen var den rätta vägen, men till min förtret så var det rätt. För att få lite extra motion så åkte jag in på grusvägen en bit, men tänkte sen att, det här kan inte stämma. Jag åkte ut till stora vägen igen. Kollade på min karta och på skylten, jodå, det VAR rätt väg. (SUCK).

Nåväl, in på samma väg igen, som till en början bara hade skog, skog och skog att visa upp, och det är ju trevligt, till en viss gräns. Men snart så var jag ute ur densamma, men jag hade bara åkt några kilometer, så det var lång väg kvar, men nu kom jag ut bland öppna landskap med milsvid utsikt.

De här lederna är utstakade med trästolpar som har ett speciellt pilgrimsmärke på sig, så att man vet att man kör åt rätt håll och att man är på samma led som när man började sin resa. På några ställen så får man se sig om efter stolparna för de är inte alltid så synliga.

Nu hade jag kört en bra bit så nu var det dags för mat, det smakade väldigt bra efter allt slit.

Utefter lederna så finns det kyrkor och jag skulle nu hitta till Markims kyrka, för då visste jag att jag var på rätt väg. Vägen vindlade och svindlade fram i landskapet som flödade i sol. Ibland tog tröttheten tag i mig, eftersom jag ett antal gånger åkt fel. Detta berodde bland annat på att skyltarna (stolparna) var skymda, eller riktade åt ett annat håll, men till slut så var jag på banan igen, så kom där en nerförsbacke, och då fick jag nya krafter igen.

Till slut så kom jag fram till en samling träd, och bakom dessa så dolde sig Markims kyrka. Jag tog ett kort, och kontrollerade också bekvämlighetsinrättningen som inte är att rekommendera. Efter detta stopp, så hade jag inte många meter kvar ut till stora vägen, det var skönt att känna asfaltens lätthet under mina hjul, men snart var det dags för grus igen. De återstående kilometrarna mot målet i Lindholmen gick sakta, det hade varit en varm dag. Efter att sista backen besegrats så tog jag en välbehövlig paus vid Hökeriet Granby gård för att därefter rulla mot Lindholmens station och tåget åter mot Stockholm.

Comentários


Utvalda inlägg
Titta in snart igen
När inlägg har publicerats hittar du dem här.
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

©SKOGSTUR.INFO - 2016. Proudly created with Wix.com

bottom of page