På tur i ur o skur

Äntligen har min semester börjat, så nu kan jag göra det som jag älskar, sätta mig på ett tåg och åka ut i naturen någonstans, så otroligt skönt. Att få göra det med sin fyrbenta älskade vän Iris gör ju inte saken sämre precis. I lördags tog jag med henne till ett område som jag länge velat besöka, nämligen området mellan Östertälje och Vinterskogens naturreservat, en liten tur på ca 1.5 mil. Det här är inte bara en etapp av vår tilltänkta led, Sörmlandsleden har en av sina etapper i området, etapp 8, känns riktigt kul att våra vägar korsas lite då och då.

Vi tog pendeln till Östertälje station, när vi gått förbi spärrarna tog vi höger och upp till Korpuddsvägen österut. Efter ca 500 meter kom vi fram till en t-korsning,

vi tog oss över vägen och följde cykelvägen som gick utmed Gärtunavägen. På vänstra sidan om cykelvägen var det vackert grönt från buskar och gräs, på den högra sidan bredde AstraZeneca ut sig med sina stora fabrikslokaler, snacka om kontraster. Vägen som vi åkte på var spikrak, men efter några hundra meter kom vi fram till en rondell, efter rondellen svängde vi höger mot Skarlunda. Från att ha åkt i ett tråkigt industriområde byttes landskapet till en lantlig idyll med allt som hör den svenska idyllen till, röda hus med vita knutar, gröna stora fält där hästarna sprang omkring, svårt att föreställa sig läkemedelsföretaget AstraZeneca och fängelset Hall bara några hundra meter bort. Vägen som vi åkte på var asfalterad, ganska flack, förutom på några ställen, efter att ha kämpat oss uppför en ganska lång och brant backe stannade vi till vid en glänta och åt vår lunch som vi hade med oss, korv och potatissallad till mig och torrfoder till Iris, när lunchen var uppäten och energin tillbaka fortsatte vi vägen bort.

Vädret denna dag var soligt och varmt, något som var speciellt påtagligt när vi åkte på de öppna fälten så det var ganska skönt att komma i skugga lite då och då, något som Iris tydligt visade.

Några hundra meter bort låg Grödinge golfbana, där var planen att vi skulle vika av till vänster och in genom skogen, men vägen var förbjudet för obehöriga att åka på, så det var bara att ändra sina planer, något som jag inte alls såg fram emot. Alternativet var att åka utmed vägrenen på Södertäljevägen, väg 225 mot Vårsta, något som jag inte kan rekommendera. Smal vägren och mycket bilar som dundrade förbi oss gjorde att man fick ta sig fram väldigt försiktigt. Det här gör naturligtvis att vi får göra om etappen lite, alternativet är lite längre, men hellre det än att riskera livet.

Efter några kilometer kunde vi äntligen vika av från den starkt trafikerade vägen, in i ett villaområde där vi följde en cykelväg bort mot etappstoppet, Vinterskogens naturreservat och Brosjön. Tråkigt nog så ändrade sig vädret ganska rejält, från

soligt och varmt till åska och regn, men eftersom vi hade kommit in i skogen så skyddade träden oss mot den värsta blötan, så här var det smart att stanna till för lite fotografering. Något som jag lärde mig som liten var att man inte skulle bada när det åskade och blixtrade, men det var helt klart en kunskap som inte nådde till andra, det var en hel del människor som trotsade det dåliga vädret och badade hur bekymmerslöst som helst. När regnet lugnat ner sig lite fortsatte vi stigen bort, mötte ett ungt cyklande par som erbjöd sig att hjälpa mig uppför den branta backen som jag hade framför mig, jag brukar inte tacka ja till hjälp, men kände att här var det inte så smart att tacka nej, backen upp är riktigt grym. När han hjälpt mig upp tackade jag så mycket och fortsatte vägen bort till Dalvägen, där svängde jag vänster för att fortsätta bort mot Tumba, där tog vi pendeln hem.