Gnesta - Mölnbo, en svettig historia

Att ge sig ut på långtur i 30 graders värme kanske inte är något som man bör göra om man inte är tränad för det och väl förberedd, jag tänker först och främst på vatten, mat och en ordentlig solhatt eller keps, har man tänkt på allt det där och är lite tränad för att köra i värme, då är det underbart.

Dagens etapp är den sista på vår tilltänkta rullstolsvänliga Sörmlandsled, en etapp som går mellan Mölnbo och Gnesta, eller tvärtom beroende på vart man startar, men mitt råd är att man startar i Gnesta, varför åkerkommer jag till lite längre fram. Mellan Södertälje hamn och Gnesta går pendeltågen ganska sällan, så det känns skönt att man snart avklarat den delen, då behöver man inte lägga så mycket tid på resor fram och tillbaka utan koncentrera sig på själva turen, men vi har två etapper kvar innan vi kammat av området mellan stationerna ordentligt. För några veckor sedan åkte vi mellan Järna och Södertälje syd, en sträcka som var på gränsen till omöjligt med manuell rullstol så därför kommer vi att kolla in ett annat område som vi tror funkar bättre, mer om det när det är dags att kamma av det ställen. Sen har vi etappen som är en ren stadsetapp som går mellan Södertälje syd och Östertälje. Det är lätt att tro att det inte är så långt eftersom man håller sig till Södertälje stad, men vi har gjort en liten avstickare till en udde vid vattnet, så det blir nästan 1 mil när man genomfört den etappen.

Efter midsommarfirandet kan det vara lite skönt med sovmorgon dagen därpå, så därför träffades inte Calle och jag förrän vid 11-tiden på förmiddagen för att ta pendeln ner till Gnesta, en resa på 1 timme. Först var det tängt att även Iris skulle få följa med, men längden på etappen och den intensiva värmen gjorde att jag beslutade att hon fick vara hemma den här gången.

Gnesta fick sin första järnvägsstation 1861 och det var då som befolkningen började öka ordentligt, dagens stationshus invigdes 1907. Stationen, som är typisk för tiden kring sekelskiftet, är byggd i sten och tegel. SJ:s trafik lades ned 1968 men återupptogs 2007. Från stationen började vi vår färd mot Mölnbo ca 1 mil bort. Vi följde Östra storgatan från centrum, uppför en ganska lång och brant uppförsbacke, någon cykelväg fanns det inte utan vi fick åka på den ganska smala trottoaren som gick utmed vägen. Efter ca 1 km svängde vi vänster och följde en väg, Visbohammarsvägen bort till en rondell, där svängde vi vänster. Namnet på vägen kommer från den herrgård som ligger i närheten, Visbohammars herrgård som är från mitten av 1600-talet. Eftersom huset har några år på nacken så har det bott en hel del människor på gården, en av dem var Carl Michael Bellman som bodde här en tid med sina föräldrar. Bellmans föräldrar ligger för övrigt begraven vid Vårdinge kyrkogård som ligger i närheten.

Vägen vi åkte på saknade även den cykelväg men biltrafiken var inte så intensiv så det gjorde inte så mycket, vi kunde till och med stanna till och njuta av det vackra landskapet och ta ett kort efter Efter några hundra meter kom vi fram till en liten by, Stjärnvik, där svängde vi höger och kom in på en ganska kuperad

grusväg, men backarna var inte så farliga, värre har man ju varit med om.

När vi åkt en bit kom vi fram till en t-korsning, där stannade vi till för att kolla på

gps:en för att se hur vi låg till och hur vi exakt skulle åka. En bit bort låg en sjö, Skillötsjön, någonstans där bestämde vi oss för att äta lunch. Vi svängde höger vid t-korsningen och åkte ner mot vattnet, där kom vi fram till en bom, tråkigt nog var den alldeles för låg för att kunna ta sig under som vi annars brukar göra, nu blev vi tvungna att åka förbi den från sidan, stigen var väldigt smal, på högra sidan var gräset högt och snårigt så man såg inte om det var en grop där eller inte, så man fick åka väldigt försiktigt och chansa lite, men chansningen gick hem och vi kunde helskinnat ta oss förbi bommen och vid ett lämpligt stannade vi till för att äta. Utsikten var kanske inte så bra som jag hade hoppats på, gräset var ganska högt och en hel del buskar som skymde utsikten en hel del, så lunchen gick väldigt fort, att försöka få en perfekt bild på trollsländan som flög framför mig tog mer tid än att få ner lunchen.

Vägen vi åkte på nu var lite annorlunda mot tidigare, nu liknade det mer en skogsväg, med gräs som växte i mitten av vägen, men det var absolut inga

problem att ta sig fram, sen att vägen gick spikrakt fram gjorde väl att det kändes lite tröstlöst att åka där, man såg inget slut på raksträckan, men allt har ett slut, så även denna raka väg, efter några hundra meter vek den av åt vänster och fortsatte uppför en brant backe upp till ett hus och asfalterad väg.Vi svängde höger och fortsatte ner mot stora vägen, dvs Mölnbovägen, där åkte vi över vägen och fortsatte en grusväg som gick in genom ett skogsområde. Man kunde ha svängt vänster vid korsningen och hamnat efter bara några kilometer i Mölnbo, men eftersom vägen är ganska trafikerad så fick det bli lite småvägar för att slippa biltrafiken. När vi kom till ett ställe som hette Knutsstugan tog vi vänster och följde vägen genom ett skogsområde, en bit bort gick det brant nerför och det är den här backen som gör att jag tycker att man ska starta i Gnesta i stället för Mölnbo, backen var lång och brant, men eftersom vi startat från rätt håll vill säga så det var bara att hålla tungan rätt i munnen när man for nerför backen. När vi åkt ner för backen kom vi till en asfalterad väg, där svängde vi vänster för att efter bara en kort bit komma fram till Mölnbovägen, över vägen igen och in på ytterligare en grusväg, nu åkte vi på en riktig blåsning.

Jag hade dagen innan suttit vid datorn och kollat in området med hjälp av Google maps och då såg jag inte det jag nu såg när vi åkt en bit på vägen, en stor grind som gick över vägen, med andra ord så var det omöjligt att fortsätta. Ganska besvikna vände vi och åkte tillbaka till stora vägen, nu hade vi inget annat val än att ta den resten av vägen till Mölnbo och pendeln, men som tur var så var det som sagt bara några kilometer, ca 2, så det gick ganska smärtfritt sista biten. När vi kom fram till Mölnbo och stationen var klockan halv fyra, nästa tåg skulle gå 5, med andra ord så hade vi 1.5 timmar att sysselsätta oss med något annat. Väldigt lägligt så såg vi en pizzeria, här kanske de serverade god kall öl tänkte vi och åkte in. En stund senare satt vi med en varsin god kall ljus lager som gjorde väldigt gott i sommarvärmen. Jag ska väl inte förespråka alkohol för mycket så jag får väl upplysa att det går lika bra med alkoholfria alternativ. Det här stället är väl värt ett besök, god öl, säkert god mat också, inte för att jag är ätit här, men bilderna på väggarna vittnade om att de som varit här har varit väldigt belåtna. De har även en handikapptoalett vilket är ett stort plus i kanten, annars brukar det vara lite si så där med den varan.

Efter detta mycket trevliga besök tog vi oss ner till pendeln och väntade in den för att sen ta oss hem, trötta men belåtna över att klarat av ytterligare en etapp av denna, numera ganska omskrivna led som det skrivits om i några tidningar. Leden har nu fått ett namn, men det kommer vi att hemlighålla ett tag till, vi har inte varit överallt ännu, men snart är allt avverkat.

#Gnesta #Mölnbo