En tidsresa på 1000 år
- Thomas Traneving
- 5 juni 2016
- 4 min läsning
Av alla turer som man gör under året så finns det alltid någon eller några som sticker ut, dagens tur är en av dem. I höst kommer Skogstur, att tillsammans med Friluftsfrämjandet i Lidingö att arrangera en tur, Pilgrimsleden mellan Frösunda kyrka ner till Lindholmen som ligger några kilometer norr om Vallentuna. För att det ska gå så smidigt som möjligt, så åkte jag, Calle och Karin Stridh från Friluftsfrämjandet Lidingö dit för att se om det skulle fungera att ta sig fram med rullstol.
Eftersom det är en ganska lång resväg upp till Frösunda så blev det till att gå upp tidigt, vilket kan vara lite jobbigt ibland, men väl på plats så är man glad att man offrade sovmorgonen. Först tog jag tunnelbanan från Mariatorget upp till Tekniska högskolan, där mötte jag de andra för att där byta till Roslagsbanan, ett färdmedel som numera går riktigt bra med rullstol. Ett av tågen har ett lägre insteg, oftast tåget i mitten, där det går att ta åka på ombord.
När vi kom fram till Frösunda station gick vi utmed vägen ner till Frösunda kyrka för att stanna till för att kolla området. Från kyrkan startar tre olika leder, Ingaleden, Ulfsleden och Livstensleden, de två första är åkbara med rullstol, den vi skulle åka var Ulfsleden och var ca 10 km. Om Frösunda kyrka kan man säga att den uppfördes som sockenkyrka under 1400-talets mitt eller strax dessförinnan. Redan tidigare har det dock funnits en kyrka eller ett kapell på platsen. Kyrkans medeltida murverk och valv, är i sin form till stora delar intakta och utgör idag viktiga byggnadshistoriska dokument. Tyvärr hade vi inte möjlighet att titta inne i kyrkan, däremot uppsökte vi en av de tre handikapptoaletterna som fanns efter leden som vi skulle åka på. Att man gjort anpassade toaletter efter vägen är ett stort plus, men det fanns dock några saker som man önskade att de hade gjort lite annorlunda. På den här toaletten satt dörröppnaren lite långt ifrån dörren, rampen upp var lite för brant så om man tryckte på dörröppnaren så fick man skynda sig in innan dörren stängdes igen. Inne på toaletten satt larmknappen ca 2 meter från toaletten, vid golvet, med andra ord var det omöjligt att larma om det skulle bli nödvändigt, som tur var så löpte våra toalettbesök utan större dramatik.
Vägen vi åkte på var en asfalterad slingrig, ganska smal väg som tog oss genom ett fantastiskt område, mycket öppna landskap, med lite skogsdungar efter vägen. Förutom att vägen var asfalterad så fanns det en annan detalj som gjorde det hela ganska lättkört, det var inte så backigt, förutom vid tre ställen, den värsta av dem kom när vi kom till första byn efter bara någon kilometer, Stolp-Ekeby. Namnet har sannolikt tillkommit för att särskilja detta Ekeby från Herrs-Ekeby i södra delen av Frösunda socken. Ekeby är ett bynamn med förled som beskriver vegetation, vad Stolp betyder har jag inte lyckats tagit reda på. Det finns en hel del gamla gravar och andra fornlämningar i området. Byn nämndes för första gången på 1600-talet, men man har alltså bott här längre än så. Tråkigt nog så var de placerade långt bort från vägen som vi åkte på, så det var inga gravar eller fornlämningar som vi såg, men det gjorde inte så mycket, det fanns så mycket annat att titta på, lupiner tex.
Efter några ytterligare kilometer kom vi till nästa rastplats, Orkesta by och kyrka. Kyrkan är från 1100-talet. Orkesta kyrka hör till Vallentuna församling och ligger på en kuperad slätt omgiven av skogar. I socknen ligger Lindholmens gård som under senmedeltiden ägdes av Vasaätten. Enligt sägnen var det här Gustav Vasa föddes, jag har o andra sidan läst att han skulle ha fötts på andra ställen, så än så länge är sanningen dolt i dunklet. Det jag med säkerhet vet att här fanns handikapptoalett nummer två, den var inte heller helt genomtänkt, det fanns några förbättringar som behövde göras, men det gick att åka in och den fungerade och det var ju huvudsaken.
Med på turen hade vi givetvis med oss matsäck, lunchen tog vi inne på en skogsväg, vid ett lugnt och fint ställe, sedan fortsatte vi ytterligare någon kilometer, tills vi kom till en grusväg som svängde in vänster mot skogen och nästa stopp, Granbyhällen och Hökeriet. Hökeriet är en gård med framförallt kor, men det finns en del andra djur också. Här driver man även ett café med bla lokalbryggt öl, något som jag tycker man kan prova när man ändå är här. Att ta sig in på caféet är omöjligt om man sitter i rullstol, men de hade en anpassad toalett och det var ju bra. Vid Granby Gård ligger ett stort område med rester av bebyggelse från tidig medeltid samt Granbyhällen – Sveriges största runristning i häll, men för att komma till runristningen var man tvungen att följa en stig som var omöjligt att ta sig fram med rullstol.
Efter detta mycket trevliga besök fortsatte vi ner mot stora vägen och svängde höger mot Lindholmen. När vi kom fram vek Karin av för att ta Roslagsbanan in mot stan, medans jag och Calle fortsatte ner mot Vallentuna, ytterligare några kilometer, men vägen ner var väldigt lätt åkt, lite tråkig dock, mycket raksträckor och sen gick den utmed järnvägen, så det var inte så mycket intressant att titta på efter vägen. När vi kom till Vallentuna tog vi tåget hem till stan. För min del så avslutade jag det hela med en middag på den lokala restaurangen i huset, Pizzicato, är ni i närheten av Södra station så är det här ett ställe som jag varmt kan rekommendera. De har dock inga pizzor, trots namnet, men deras pasta är himmelskt god.
Det här var första turen av tre på raken, idag gjordes andra, en promenad runt Igelbäckens naturreservat i Sundbyberg, en underbar tur som ni kan se bilder från på facebook. I morgon sticker jag, Calle och två journalister från Utemagasinet ut på en heldagstur mellan Järna och Gnesta, vår alternativa Sörmlandsled för rullstolsburna, ska bli riktigt kul. Jag lovade lite länkar som kan vara bra att kolla på om man ska besöka området, här är de:
Comments