Sök

Orlångens naturreservat

Thomas Traneving
17 maj 2016
2 min läsning

Igår besökte jag och Iris Orlångens naturreservat som ligger i Huddinge kommun, några kilometer söder om Farsta strand. Reservatet bildades 1998 och naturen och omgivningarna är sagolikt vackert, i alla fall om ni frågar mig.

Vi tog pendeln från Stockholm södra och hoppade av i Farsta strand, rullade upp till Farsta strands torg, vek av höger och följde en cykelväg som gick mellan husen, så småningom kom vi till Ågestavägen som vi följde bort mot bron och vidare.

Efter två kilometer kom vi till en skylt där det stod Orlången, där svängde vi av och följde en grusväg som gick genom landskapet. Våren är helt klart min favoritårstid, den gröna färgen på både löv och gräs är påtaglig, med en kraftig blomprakt som bryter av det hela på ett vackert sätt. Till en början var det ganska svårt att köra med rullstol, många smågropar och löst grus, men när vi hade åkt några hundra meter kom vi fram till en bom, efter den blev det betydligt enklare. Naturen är väldigt omväxlande, från öppna fält till ganska tät skog, tråkigt nog är jag väldigt dålig på växter och träd, så jag har för det mesta ingen koll alls på vad det är jag ser.

Vägen vi åkte på hette Hanes väg, efter torpet som ligger efter vägen, Hanes torp. Torpet är ett sk båtsmanstorp, vilket innebär att personen som jobbade som båtbyggare åt dåtidens militär kunde bo där. Förmånen av fri bostad i ett soldattorp/båtsmanstorp var en del av ersättningen och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Förutom torp så finns här några fornborgar och gamla gravar, så området har med andra ord varit bebott några tusen år. Tyvärr ligger oftast fornborgarna och gravarna på lite högre och brantare områden, så att komma dit med rullstol är inte det lättaste, jag försökte mig inte ens på det den här gången. När vi hade åkt en bit på Hanes väg delade den på sig, svänger man höger så kommer man bort till Balingsta gård, men vi fortsatte rakt fram i stället, ner för en brant stenig väg, genom ett litet träskområde där det huserar en hel del ovanliga fåglar, men det var inga som jag såg, bara hörde. Efter träskområdet gick det brant uppför, när vi kom uppför den korta men branta backen hade vi en kohage på vänster sida, det var inte första gången Iris såg en ko, men hon blev väldigt nyfiken när hon upptäckte dem, jag lät henne titta en stund, när det var gjort, fortsatte vi.

Efter en stund kom vi fram till stora vägen och Ågesta ridskola, här har man resurser för att ta emot människor med funktionshinder, klicka på länken för mer information. Vi åkte förbi ridskolan, Ågesta gård för att fortsätta norrut, tillbaka till Farsta strand för att ta pendeln hem igen.

Här är lite bilder från området.