Sörmlandsledens dag

Att Sverige består av fyra årstider vet väl de flesta av oss, men att man ska uppleva tre utav dem under en och samma dag, det kanske är lite ovanligt, men är det april så är det.

Pga sjukdom och andra oförutsedda händelser så var det bara jag som dök upp från gruppen, funktionshinder när Sörmlandsledens dag arrangerades i Björkhagen söder om Stockholm. Givetvis arrangerades det på andra håll också, men det var inget som jag hade koll på, jag försökte, så gott jag kunde, hålla koll på det jag hade som uppgift, nämligen att ta mig från Björkhagen till Skogshyddan som ligger 8 km bort.

Sträckan i sig är inte så skrämmande, men dagens väder gjorde att jag visste från början att det här skulle bli en riktigt tuff uppgift.

Efter att ha pratat med lite människor vid starten började jag min färd. Det var mycket folk på banan den första biten, så det var inte så lugnt och tyst som det brukar vara, men när jag hade kommit någon kilometer så blev det genast lugnare, ända fram till Ältavägen, nu bröts tystnaden av en massa bilar som dånade förbi. Det här är den enda biten av den rullstolsvänliga leden som är lite tråkig, men det är omöjligt att åka leden hela vägen, så därför får man hitta lite alternativa vägar. Vid Hellasgården kom den första regnskuren, vet inte hur många jag upplevde efter vägen, men det var en hel del.

Efter någon timme kom jag till Äventyrsbanan, då hade jag åkt ungefär halva sträckan, hittills hade det gått ganska lätt, men det var nu det roliga och tricksiga började och som grädde på moset så började det snöa också.

Samtidigt som det var lite synd att det inte kom några som kunde göra mig sällskap efter vägen, så var det ganska mysigt också, att få uppleva en total tystnad i en så kaotisk miljö som man bor i, man går ner i varv på en gång och bara njuter, i alla fall gjorde jag det, för att njuta av det hela ännu mer tog jag fram min termos med varmt gott kaffe och till det en smörgås. Jag hade ca tre kilometer kvar, men dels så var jag sugen, sedan är det viktigt att få i sig energi när man är ute, blir man törstig och hungrig har det gått för långt, vilket inte alls är bra i den ganska tuffa miljön som jag befann mig i.

Efter några timmar kom jag fram till ett ställe där den ursprungliga leden korsar där jag åkte, här tog jag ett ganska idiotiskt beslut, jag ville ge mig på leden den sista biten fram till Skogshyddan som bara låg några hundra meter bort. Vägen som jag annars skulle ha åkt på bestod av en svag uppförsbacke med lös sand som underlag, något som inte alls föll mig i smaken, så jag ville kolla hur det andra alternativet.

Det började med en kort brant uppförsbacke, det var på gränsen till att jag redan där var tvungen att välja annan väg, men till slut kom jag upp, så då var det bara att fortsätta. Stigen var bred och det lutade ganska mycket nerför till en början, men det fanns en hel del rötter som man var tvungen att köra över med rullstolen vilket inte alls var så lätt, trots mitt underbara freewheel. Ganska snart ångrade jag mitt beslut att jag tog den här vägen, men det var för sent att ändra sig och vända tillbaka, det var bara att bita ihop och fortsätta.

Nu kunde man se slutmålet, med andra ord var det inte så långt kvar, men jag hade några riktigt stora hinder framför mig, rötter som var stora som grenar och mycket upp och ner, men jag hade sådan tur så jag stötte på en löpare som hjälpte mig sista biten, tack för det du okända löpare med hunden Oskar.

Vid målet väntade en av arrangörerna vid elden där det grillades korv, något som jag inte kunde säga nej till efter den ganska långa och jobbiga turen jag gjort, men att klara av etapp ett av leden var bara en del av dagens tur, nu väntade mig en lika jobbig tur till Skarpnäck, efter ytterligare två timmar kom jag äntligen dit, nu var det bara att sätta sig på tunnelbanan för att efter 20 minuter sätta sig i fåtöljen för att pusta ut.

Tufft och jobbigt ja, men det känns väldigt bra ändå, att mot alla odds klara av en ganska tuff sträcka.

#Sörmlandsleden