Etapp 1 av Sörmlandsleden i rullstol

För några veckor sedan fick föreningen Skogstur förfrågan om vi kunde anordna en tur på leden för människor i rullstol, ett hedersamt uppdrag som vi tar på största allvar, så idag var vi och rekade inför Sörmlandsledens dag som kommer att gå av stapeln nästa söndag.

Eftersom vi anordnat ett antal promenader tidigare så visste vi vad vi skulle titta på när vi var ute tidigare idag, och med vi menar jag mig själv och min gode vän och ständige följeslagare Calle.

Vi träffades i Björkhagen som är ledens startpunkt, sedan började vi så sakteliga ta oss fram genom ett landskap som bestod av både tät skog och öppna fält. Förutom fågelsången som börjat på allvar så såg man att det började skjuta fram lite gröna skott från träden runt omkring, våren är helt klart min favoritårstid. Efter några kilometer kom vi fram till Ältavägen, här svängde vi höger och åkte på en asfalterad cykelväg med mycket upp och nerförsbackar, tills vi kom till en väg som svängde vänster. Här huserar Äventyrsbanan med sin verksamhet, höghöjdsbanor, teambildning, matlagning, övernattning, listan kan göras hur lång som helst, men jag tror inte att de har något som passar för människor med funktionshinder, jag har svårt att se mig själv klättra i träd och klänga bland trädgrenarna.

Här byttes det lätta och fina underlaget mot betydligt tuffare, från asfalt till grus och sten, men det gick förvånansvärt lätt. Dagens uppgift var att kolla in området för att se om det gick att åka rullstol här, både manuell och elrullstol. Att vi själva åkt där tidigare gjorde inte att det var självklart att det skulle fungera för andra, vi var tvungen att sätta oss in i andras problematik vilket inte var helt enkelt, men en viss erfarenhet har man väl skaffat sig som invalid.

Efter några timmar kom vi till slutmålet, Skogshyddan, här stannade vi till för en välförtjänt paus med lunch, mackor och kaffe för Calles del och pasta med köttbullar med pesto för min del, riktigt gott. När jag är ute och det är lite småkallt vill jag gärna ha något varmt i mig, vilket jag nu kan eftersom jag har en riktigt bra mattermos från Urberg, ett riktigt fynd som jag varmt kan rekommendera. Efter lunchen fortsatte vi vår promenad. Vi hade två alternativ, antingen åka till Östervik och ta Saltsjöbanan in till stan, eller rulla till Skarpnäck och ta tunnelbanan hem, vi valde det sistnämnda, Det var ungefär lika långt mellan ställena, men vägen till Skarpnäck hade lite mer asfalt och nerförsbackar, så det fick bli det alternativet.

Vi åkte Erstaviksvägen ner till Ältavägen, där svängde vi höger för att efter några hundra meter svänga vänster, förbi Älta IP och genom ett exklusivt villaområde bort till skylten som indikerade att vi hade kommit till ett naturreservat, Nacka naturreservat, snacka om ett stort reservat, tre timmar tidigare hade vi varit i samma reservat, men då i de norra delarna, men nu var vi alltså i den södra delen av reservatet.

Eftersom det hade regnat lite så var det ganska jobbigt att köra, vägen var annars bred och fin, men regnet gjorde att det var blött och ganska tungt att köra. Det var mycket upp och ner, men vi hade en hyfsad bra fart där vi åkte.

Efter någon timme kom vi fram till Brotorp, med andra ord civilisationen och med det menar jag asfalterade cykelvägar. Efter ytterligare någon kilometer kom vi fram till centrum, där tog vi tunnelbanan hem.