Hur man överlever en natt i igloo

Riktigt så kallt var det väl inte om sanningen ska fram, men det var absolut inte ideala temperaturer för att tälta, det kan jag absolut skriva under på.

Vet inte varför jag har så svårt att bestämma mig när jag ska ut och tälta, för jag har ju mina favoritställen, så varför inte välja en av dem, klok som jag är så var det precis det jag gjorde, Erstaviks naturområde som ligger söder om Stockholm. Varför det är en av mina favoritplatser är många, men främst för att det är så vackert, relativt lättkört med rullstol och att man i stort sett varje gång man är här så ser man alltid något vilt, denna gång är inte ett undantag, men backar tillbaka ett dygn.

Efter att ha kollat in väderleken ett antal gånger de senaste dagarna kände jag mig så pass säker på att det inte skulle bli något regn och att jag därför kunde ge mig ut tillsammans med Iris med hopp om att vi skulle få det riktigt skönt tillsammans.

Eftersom jag inte skulle använda cykelkärran utan hänga det runt rullstolen fick jag tänka lite extra när jag skulle packa, ett feltänk och det kan få katastrofala konsekvenser, men jag är så pass erfaren vid det här laget så det var inga problem att få till det på ett bra sätt, 1 väska fram och två därbak. Eftersom jag hade mitt freewheel fram så kunde jag låta väskan vila på ramen, då blev det ingen påfrestning för mig, utan jag kunde åka på ett säkert sätt.

Vi tog först tunnelbanan från Mariatorget till Slussen, sedan blev det Saltsjöbanan

till Östervik som ligger sju stationer bort, en resa på ca 20 minuter. Från Östervik rullade vi bort mot Erstaviks naturområde som låg några hundra meter bort. Vädret var lite växlande, sol ena stunden och molnigt andra, när jag tittade bort mot området där vi skulle campa såg jag mörka tunga moln, blev lite orolig, men de lovade på tv att det inte skulle bli någon nederbörd, så då försökte jag tänka på annat i stället, tex på alla de vårtecken som man såg efter vägen, tussilago och andra blommor som växte efter vägkanten.

Jag nämnde tidigare att man alltid ser djur när man är här och det dröjde inte länge förrän vi såg de första djuren och då menar jag inte hästarna som sprang omkring i hagen, utan rådjuren som gick omkring och betade ute på en äng.

Tyvärr så visade rumpan hela tiden, hade hellre velat ta kort på dem framifrån, men det är i alla fall bättre än ingenting. Djurlivet är rikt med bl.a. älgar, dovhjortar, rådjur, harar, rävar, mård, hökar, gäss, änder och många andra fågelarter.Som mest har jag sett över 20 hjortar på ett fält, det var riktigt mäktigt, men nu fick jag nöja mig med två rådjur, men det var trevligt det också. Efter att jag tog kort på dem försvann de in i skogen, mot det område som vi var på väg till, perfekt tänkte jag, då kanske man får en chans till att ta fler bilder på dem.

Efter ytterligare några hundra meter svängde vi in på en skogsväg och fortsatte den en bit bort. På höger sida växte det vass vilket indikerade på att det var ett vattendrag i närheten, min förhoppning var att vi längre fram skulle hitta en bra tältplats med utsikt över kärret, men den var så liten så den syntes knappt. Vägen vi åkte på var ganska blöt och geggig, men det var inga större problem att ta sig fram, det som oroade mig var att det var så pass blött på marken. Så här tidigt på säsongen så är marken fortfarande kall, lägger man till fukt på den kalla marken, så kan det bli lite jobbigt att ligga i tält, men efter en stund hittade vi en plats som verkade bra. På bilden nedan så ser man en väg som ser ut som en ögla om man skrollar ner lite, där låg vi.

Tittade på klockan, det tog knappt två timmar hit, så det gick ganska fort, men det är det som är så bra med Stockholm, fastän man bor mitt i smeten sår är naturen och lugnet inte så långt bort.

Nu kom vi till det momentet som är helt nytt för Iris, att se när husse kryper omkring och försöker resa upp ett tält. Jag kopplade henne till den tyngsta väskan jag hade eftersom jag trodde att det skulle räcka för att hon skulle hålla sig på plats, men vartefter jag försvann mer och mer bakom och in i tältet, kunde hon till slut inte hålla sig utan drog iväg till mig med väska o allt, vilket fick till följd att det som jag rest upp raserades, så det var bara att börja om på nytt. Denna gång fick hon gå lös så hon inte skulle göra om samma sak igen, good thinking Anders, efter en stund var tältet på plats. Det var mycket sten och grus så jag fick sätta tältpinnarna där jag fick ner dem, vilket gjorde att tältet inte blev det fotoobjekt som jag hade tänkt mig, det såg mer ut som en tygbit som någon hängt upp i all hast.

Lagom till att jag blev färdig med tältet gick solen ner och det började bli kallt, så det var bara att krypa in i tältet. Iris hade lite svårt att hitta en bra plats, men till slut så hittade hon en, vid min kudde, inte på utan vid, vilket var helt okej, då kunde jag lägga mig bredvid henne och värma henne, samtidigt som hon värmde mig. Det dröjde inte länge förrän hon försökte komma närmare, jag öppnade sovsäcken så pass så hon kunde krypa in i den, vilket hon också gjorde, sedan suckade hon djupt och somnade.

Vaknade några gånger under natten pga att jag frös lite, Iris sov fortfarande så jag antog att det inte var så farligt för hennes del, så det var bara att försöka somna om igen, efter en stund lyckades jag åter igen hamna hos John Blund. För er som inte vet vem det är så är det en sagofigur som många barn, i alla fall jag tittade på när vi var små. Jag trodde att det var en sagofigur som uppfanns på 70-talet, men efter att ha googlat lite så är figuren mycket äldre än så. John blund är ett sömnbringande väsen inom skandinavisk folktro som har varit med oss i flera hundra år. Hans första kända omnämnande i skrift hittas i ett lexikon från 1691.

Nog om honom, åter till nuet. Vaknade vid 6-tiden av att Iris rörde oroligt på sig, okej, hon är nödig tänkte jag, så det var bara att bita ihop och ut i kylan. När jag stack ut huvudet ur tältet såg jag att det var frost på marken och en ishinna på tältet, inte undra på att man frös lite. Efter att vi varit ute gick vi och la oss igen, men varken hon eller jag kunde somna om, i stället låg vi och lyssnade på radion som jag hade med mig, lite kontakt med omvärlden måste man ju ha.

När vi slappat en stund så var det dags att fixa lite frukost, macka med makrill i tomatsås och kaffe till mig och hundmat till henne. Jag vet inte hur det är med hundmat, men hemma är kaffe riktigt gott, men ute i naturen är det himmelskt, en riktig njutförhöjare. Efter frukost var det dags att packa ihop och dra sig mot civilisationen.

Det här var årets första tältnatt och den första med Iris. Hon var lite tveksam att gå in i tältet och hon undrade vad jag höll på med när jag reste upp det, men i överlag tycker jag att det gått riktigt bra, så jag ser verkligen fram emot fler äventyr med världens sötnos.

#Erstavik #Naturreservat #Östervik #Saltsjöbanan