Rydbo och Blå leden

Idag hade jag planer på att bege mig ut på en lite längre tur, men vintern har kommit till Stockholm, något som normalt inte stoppar mig från att ta mig ut i naturen, har man väl kommit dit, så är oftast vägarna där lättare att ta sig fram på än i stan. Hur som helst, semestervilan har tagit ett järngrepp om mig, så jag bestämde mig för att åka ut någon annan dag i stället, tids nog kommer jag ut ändå.

Tänkte berätta om en av årets jobbigaste turer under året, området är Rydbo och delar av Blå leden som ligger i närheten av Åkersberga, norr om Stockholm.

Varför det var jobbigt berodde inte så mycket på backarna eller underlaget, backarna var inte så farliga och underlaget var hyfsat bra, har varit med om mycket värre saker än det här, men det som gjorde att det blev så jobbigt var alla hinder efter vägen och alla felaktiga beslut som vi tog under dagen, och med vi menar jag undertecknad och gode vännen Calle.

Planen var att vi skulle först ta tunnelbanan från Mariatorget upp till Mörby Centrum och därifrån rulla till Mörby station där vi skulle ta Roslagsbanan. Nu kan man numera åka den med rullstol, i alla fall ibland. Det ska finnas en vagn i varje ekipage som ska vara anpassad så det bara ska vara att åka in, i alla fall i den perfekta världen, men nu har de haft lite problem med just den vagnen, orsakerna och teorierna är hur många som helst så det orkar jag inte ta upp här och nu, det enda jag kan säga är att man ska vara ute i god tid för förr eller senare kommer man på.

Det tog ett tag innan vi hittade stationen, men till slut kom vi fram, sedan fick vi vänta ca 30 minuter tills rätt tåg kom, bättre sent än aldrig brukar man ju säga. När vi satt på tåget såg jag efter en stund att tåget inte gick ända fram till Rydbo som vi skulle till, utan tågets slutstation var Hägernäs som var stationen innan, men då bestämde vi oss för att rulla därifrån, det var bara några kilometer extra, men det var om man åkte den rätta vägen vill säga. Vi följde en cykelväg som vi trodde skulle ta oss ända fram till rätt ställe, men ganska snart såg vi att så var icke fallet, i stället hamnade vi vid en brygga vid Hägernäsvik, ett fint ställe i och för sig, men det var ju inte hit vi skulle, så efter att vi beundrat både brygga och utsikt fortsatte vi. Efter att ha irrat omkring ett bra tag beslöt vi oss för att invänta nästa tåg som skulle ta oss dit vi ville.

Efter mycket om och men så kom vi äntligen till rätt plats, vi rullade av tåget och tittade oss omkring för att se åt vilket håll vi skulle. Egentligen spelade det ingen roll åt vilket håll vi bestämde oss för att åka, vi skulle ju ändå köra runt och komma tillbaka igen, men jag bestämde mig ändå att vi skulle köra åt höger. När vi kom till andra sidan perrongen för att åka ut på vägen stod det en gigantisk stor sten, mitt på gångbanan, hur idiotiskt som helst, men det var ingen ide att bli irriterad över det, stenen skulle inte försvinna för det, det var bara att vända och åka till andra sidan och fortsätta från det hållet.

Vi följde Rydbovägen som är en ganska smal, asfalterad slingrig väg som går genom ett vackert skiftande landskap, skog och öppna landskap, efter några kilometer kom vi till ett litet samhälle som heter Ullna och Nybygget, här skulle vi svänga höger var det tänkt, men det var stora bommar som gick tvärs över vägen, så det var omöjligt att ta sig förbi med rullstol. I vissa fall kan man pressa sig under bommen eller åka åt sidan för att ta sig förbi, men även det var omöjligt. Åter upp med gps:en för att hitta alternativa vägar, såg att det fanns en, men då var vi tvungna att åka tillbaka en bit, men när vi kom till den vägen så såg vi att även där fanns en bom som vi blev tvungna att ta oss förbi.

Att åka under var inget alternativ, däremot kanske det skulle gå att ta sig förbi om man åkte på kanten av vägen, samtidigt som man höll sig i bommen, men det fanns dock ett problem. Mellanrummet mellan bommen och diket som var ca 2 meter djupt, var väldigt smalt, så om vi skulle pröva på det här så blev vi tvungna att luta oss åt sidan, mot bommen och samtidigt hålla i den med ena handen och försöka köra med andra handen på det hjulet som var närmast bommen, det andra var nämligen i luften. Av någon outgrundlig anledning så är det oftast jag som är försökskanin vid sådana här tillfällen, men vad gör man inte för sina vänner, ibland går det mindre bra, då är det bara för Calle att göra på ett annorlunda sätt, eller också så går det alldeles utmärkt, då är det bara för honom att göra likadant, i det här fallet lyckades vi ta oss förbi hindret, även om det tog lite tid. Vi fortsatte grusvägen bort och efter en stund mötte vi en man på cykel, i det här fallet skulle jag velat krypa in i hans hjärna för jag undrar såååå vad han tänkte när han fick se bommen som vi lyckades ta oss förbi en stund tidigare. Nu kom vi till ett ställe som hette Sågtorp och Myran, här såg vi det första tecknet på att Blå leden gick här. Efter att ha åkt i skogsmiljö ett bra tag kom vi nu till öppnare fält och därmed en bättre utsikt, långt västerut såg man och hörde E18, ytterligare en bit västerut ligger Ullnasjön, tanken var att vi skulle ha åkt utmed sjön, men pga de bommarna som vi stötte på så blev det inte så, men sjön ligger kvar en lång tid framöver, kanske det går att ta sig dit från ett annat håll, men det får bli ett framtida problem. Vid ett av fälten, norr om Myran stannade vi till för lunch, sedan var det bara att fortsätta, fastän man började känna av att ha kört ett tag.

Än så länge hade vägarna varit hyfsade, grusvägar med både hårt och mjukt underlag, men när vi kom till ett ställe som hette Ryds-Långbro, då började det bli riktigt spännande. Stundtals var det ganska svårt att se vart vägen, eller rättare sagt stigen gick, på några ställen var vägen belagd med gräs, ibland var det grusväg med en bred grässträng i mitten som ni ser på bilden och då var vägen bra. Efter mycket upp och ner genom skogen kom vi äntligen fram till Rydbo igen, nu var det bara att vänta på tåget, men innan vi kom fram till stationen stötte vi på dagens sista hinder, ytterligare en bom. Har tappat räkningen på alla som vi passerat ulnder dagen men övning ger färdighet, så den här bommen var inga större problem. Inte nog med att man har satt upp bommen, för att göra det hela ännu tydligare så har man smetat på en skylt att man som bilägare inte har något där att göra, misstänker att det även gäller andra också. Efter en stund kom inte bara ett tåg, utan två, ett på varsin sida av perrongen. Vi blev så till oss så vi rullade på, utan att tänka oss för vilket resulterade att vi givetvis hade tagit fel tåg, vi var på väg mot Åkersberga i stället för stan. Inget ont om Åkersberga, det är ett fint ställe som ligger väldigt vackert vid vattnet. Vid nästa station hoppade vi av för att denna gång ta rätt tåg tillbaka, men så var det det där med anpassade vagnar också. Kommer inte ihåg hur många tåg som åkte förbi innan vi äntligen kunde ta oss ombord, nu var vi äntligen på väg hem.

#Rydbo #Blåleden